Saturday 13 December 2008 photo 1/1
|
Trött på att alla ska styras av media och högre klassen. Va dig själv och lev ditt liv så som du vill. Världen förstörs av sånns som bara hänger efter andra. Förök att inse att du är den du är och välden behöver dig just så, så sluta upp att vara som någon annan. Det är inte den som har bättre levnads vilkorl som ska bestäma hur man ska va eller se ut. Det e bara skit snack. Skratta och va glad, du är bra som du är.
Förstår inte känner mig så arg i hela kroppen vill springa ut mitt i natten in i skogen och skrika så högt jag bara kan, få ut all min ilska och sen somna av tårar.
Samtidigt känner jag en glädje av allt jag har som är så underbart. Det som betyder messt för mig.
Jag hatar jul, nyår och min födelsedag. Hatar tider då man ska samlas med sin familj och ha roligt. Hatar att se ut från fönstret och se familjer som har roligt. Värst är nog nyår. Varje nyår är likadant. Man står i mörka köket och tittar ut, ser hur familjer samlas och skrattar, tänker på sin egen familj sitt liv och blir deppad. Önskar varje ny år att få en bra relation med min familj, men jag orkar inte psykist. Orkar inte ta upp en relation jag vet att jag kommer behöva lida för att den ska bli bra. Orkar inte bli iriterad på alla små saker dom gör. Har ingen kraft till de, så varje år kommer jag titta ut och känner hur tårar rinner ner för kinderna och va så himla arg på mig själv. Kommer gömma mig i ett hörn och önska att jag försvinner för ett tag.
99% av alla som vet vem jag är eller känner mig vet igentligen inte vem jag är. Ingen av er vet vad jag ligget och tänker på i min ensamhet. Ingen av er vet så där på riktigt vad jag vill i mitt liv. Och ingen nästan ingen av er kommer få veta det heller. Ingen kommer få en sån relation med mig för jag tänker inte öppna upp mig. Är instängd i mitt eget skal.
Har lust att slita ner alllt och börja om mitt liv på nytt. Bara dra från min familj och börja mitt liv någon annan satans utan iritation och massa obehagliga flashbacks.
Förstår inte känner mig så arg i hela kroppen vill springa ut mitt i natten in i skogen och skrika så högt jag bara kan, få ut all min ilska och sen somna av tårar.
Samtidigt känner jag en glädje av allt jag har som är så underbart. Det som betyder messt för mig.
Jag hatar jul, nyår och min födelsedag. Hatar tider då man ska samlas med sin familj och ha roligt. Hatar att se ut från fönstret och se familjer som har roligt. Värst är nog nyår. Varje nyår är likadant. Man står i mörka köket och tittar ut, ser hur familjer samlas och skrattar, tänker på sin egen familj sitt liv och blir deppad. Önskar varje ny år att få en bra relation med min familj, men jag orkar inte psykist. Orkar inte ta upp en relation jag vet att jag kommer behöva lida för att den ska bli bra. Orkar inte bli iriterad på alla små saker dom gör. Har ingen kraft till de, så varje år kommer jag titta ut och känner hur tårar rinner ner för kinderna och va så himla arg på mig själv. Kommer gömma mig i ett hörn och önska att jag försvinner för ett tag.
99% av alla som vet vem jag är eller känner mig vet igentligen inte vem jag är. Ingen av er vet vad jag ligget och tänker på i min ensamhet. Ingen av er vet så där på riktigt vad jag vill i mitt liv. Och ingen nästan ingen av er kommer få veta det heller. Ingen kommer få en sån relation med mig för jag tänker inte öppna upp mig. Är instängd i mitt eget skal.
Har lust att slita ner alllt och börja om mitt liv på nytt. Bara dra från min familj och börja mitt liv någon annan satans utan iritation och massa obehagliga flashbacks.
Comment the photo
finns alltid här för dig.
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/wasowski/306075004/