Med min förkärlek att leva i det som har hänt och aldrig i framtiden så kommer jag aldrig kunna förändra nåt hur mkt hjälp jag än får.
Hur ska det här förändra nåt, chansen jag fått när jag kanske inte kan ge allt, ge hela mig själv?
Jag är massa orolig och folk bara klagar typ på att jag inte hör av mig och en massa fåniga saker.
Well om dom visste nåt alls om mitt liv, om dom bara vågade lägga sig i så kanske de skulle förstå. Antar att jag inte ger dom en chans, men känns även som att dom inte försöker.

För övrigt blir julen i Årsta (om jag inte fuckar upp det förstås)
Jag har ingen lust att vara med andra, julafton är inte till för att fira med folk man känner sig tvingade till lr inte tkr om att umgås mer.

varför ska jag då ha dom i mitt liv om dom inte vill veta mig?

Det måste du fundera ut själv. Människor är egoistiska av naturen och kommer nog alltid vara det. Det är bara att acceptera folks brister och försöka vara en klippa i havet...eller nåt.

Vem vill inte veta av dig, mamma är ju ledsen för att du inte hör av dig tex.

mamma är spec. du kanske tkr om henne men jag gör inte alltid det.

Det är såklart att jag är ledsen, jag är väl knappast glad över att hon stöter bort oss och gör mamma så otroligt ledsen!

Jag försöker inte försvara sandra heller. Om hon hade mått bra och klarat av situationer bättre hade vi inte behövde navigera Uppsalas kuratorer så många månader som vi gjort i ett försök att hitta stöd åt henne. Men du säger att du inte orkar vara hennes syster längre och du uppmanar henne att lämna mig, hon skulle inte ha någon kvar och sitta där med sina demoner helt ensam, mer eller mindre inte kabapel att skapa nya vänskapsrelationer utan att jobba med problemen först.

Rätt eller fel så är hon fortfarande också sårad över sin gamla katt och din Mammas val av partner, från vad jag har upplevt när jag har varit där och efter berättelser om avstängd el och avstängt vatten under dusch så låter han som något av ett psykfall. Mitt intryck av honom är att han är egoistisk och påtryckande och väldigt van vid att få som han vill. Allt jag gjorde för sandra var att hjälpa henne komma bort från det skit hon själv ville fly ifrån. Att växa upp, förlåta sig själv och bli bekväm med sig själv däremot verkar inte gå så bra för henne. Hon har aldrig läkt på riktigt, och det betalar hon för just nu men när hon väl kommer ut på andra sidan kommer ingen av er bli glada av att ni inte är systrar längre

Sandra har verkligen stött bort allt och alla, och hon har gjort väldigt många försök att stöta bort mig också utan att vilja det men jag har aldrig låtit henne. Hon har slagit mig och hon har förolämpat mig bara för att komma tillbaka och gråta och be om ursäkt några timmar senare men jag är den som stannat kvar hos henne. . Om jag aldrig hade träffat henne, tror du verkligen att hon bara hade varit ok nu? Är det verkligen jag som har gjort henne såhär enligt dig?

Jag vet inte vem som har gjort vad, för hon har inget sagt.

Cilla, var det där det bästa du kunde komma på att säga "jag vet inte vem som gjort vad" som om det har nåt alls med saken att göra. det här var en del av min anledning till att inte säga nåt för du är helt oförmögen för att göra lr säga nåt för det ska vara någon nytta för mig >.>