Monday 21 July 2008 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Har du någon gång varit riktigt riktigt kär? Så kär att det riktigt har tagit sjukt i hjärtat? Det ända du skulle vilja göra är att gå och gömma dig under täcket och drömma om din prins. Så kär att du gråtit. Så kär i en person, som du vet du aldrig skulle kunna få. Så kär, att du skulle dö för denna person. Personen ignorerar dig totalt och du vet inte vad du skall göra. Eller att ni har tillsammans upptäckt det magiska med kärleken, men den tagit slut. Nu när den tagit slut saknar du honom otroligt mycket, och vet ej vad du skall ta dig till. Allting känns som en mörk grotta, och du hittar ingen utväg. Du har kommit till helvetet. Här är allting svart. Du gråter, och fast dina vänner försöker hjälpa dig orkar du inte höra på dem. Du önskade att du vore död, för vad är det för vits att leva längre? Det ända du vill är att vara med den personen du älskar. Röra honom, krama honom, höra hur han viskar i ditt öra: Föralltid älskling, föralltid du och jag, ingen kan ta oss ifrån varandra. Och orden ekar i ditt huvud hela tiden. Du skriker på hjälp men ingen kommer och hjälper dig. Du är ensam i helvetet där ingen känner dig. När du ser honom, försöker hitta ögonkontakten, ignorerar han dig totalt. Och det värsta, på en så kort tid har han hittat en annan älskarinna vid sin sida. Du ser dem gå tillsammans, hålla om varandra och höra honom viska orden som han någon gång sagt till dig, höra orden sägas till helt fel person. Du vill ta kniven och sticka den igenom hennes mage. Du vill förstöra henne från topp till tå. Du vill att hon inte skall finnas. Du börjar tänka vad är det för fel på mig? Fast han sade, det finns inget fel på dig, kan du inte ändå sluta tänka tanken. Är hon snyggare än mig? Vad ser han i henne som han inte ser i mig? Allting är bara så fel. Du vill verkligen glömma honom. Du vill att han skall suddas ut från dina tankar och drömmar. Men det går inte. Inte just nu. Kanske efter en vecka känns det bättre, nej kanske efter någon månad, nej kanske först efter ett år förstår du att han verkligen är borta och du kan gå vidare i ditt liv. Du förstod att du älskade denna person, nu är han borta ur ditt huvud. Det känns bättre. Det ända som behövs är tid. Tiden läker såren. </3 Eller ? är det verkligen såhär?
Comment the photo
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/14851_1194624713.jpg)
fölåt om jag är löjlig, fan, vi känner knappt varann ... :/
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/wehn/241257121/