Kan någon ge mig rseprons på denna skolarbete. Det är en saga vi skulle skriva. Jag vet att det finns stav fel men tyvärr är jag för lat för att rätta.
Det är inte hela sagan för att jag är inte klar. Komentera gärna, jag skulle bli glad även om jag har gjort ett stort fel för då kan jag ändra det. Om du läser är jag väldigt tacksam för att någon läser denna sörjan.

Pojken som söker efter lycka

Det var en gång en liten pojke som heter Mello. Mello var son till en bonde vars namn Heptsu. Mello hade ingen mor, hans far sa att hon dog vid hans födsel. I deras gård hade dom 2 hästar, 12 hönor, 5 grisar och 3 kor. De hade bra skörd varje år och behövde inte behövde oroa sig för mat problem. Men en dag blev Heptsu svårt sjuk. Dom har kollat många läkare men alla har sagt att han kommer dö. Mello satt vid hans fars säng och grät. Heptsu kollade med tårar i ögonen på Mello och sa:
-Gråt inte min son dina tårar gör så att mitt hjärta brister.
När han sa det så slöt han ögonen och vaknade inte igen. Mello torkade sina tårar och kollade på sin far. Han visst att han var död och det var ingen ide att försöka väcka honom eller gråta.
Mello satt bredvid sin döda far hela natten och kollade på sin far och tänkte de goda minnen hans far gav honom.
Nästa dag så kom Heptsus bror Heru alltså Mellos farbror och sa att Heptsu hade gett honom gården. Heru slängde ut Heptsus lik och Mello. Mello kollade förskräckt på Heru.
-Varför slänger du ut oss? Kved Mello.
-Hmf vad ska man ha ett lik och en snorunge till igentligen ni kommer bara att smutsa ner mitt hus och gård. Fnös Heru.
Heru small dörren i en smäll och lämnade Mello där ute. Det började regna. Mello viste var han skulle begrava han far under körsbärsträdet bakom huset. Det var där han och han far hade mina vackraste minnen. Dom bruka sitta under trädet och ficka och prata till Mello somnade i sin fars famn. Mello drog sin far mott trädet för han visste att det var det sista han kunde göra för sin far. Heptsu var tung men Mello kämpade för att dra honom dit. När han kom till fönstret så han att Heru hade druckit ur hans far fina vin som nu var tom och Heru låg på sängen och sov. Vinet hade Heptsu hade spara till Mellos bröllopsdag. Mello tänkte när hans far hade tagit fram det och flinade när han sa det och han stog där och såg äcklad ut. Han log åt det minnet och fortsatte att dra hans far till trädet. Tillslut när dem var framme så var Mello helt slut. Mello satte sig på knä och börja gräva med bara händer. När gropen börja bli lite djup så börjar hans händer blöda. Men han fortsatte för att han vill göra sin far stolt en sista gång. Ju längre han grävde des mer böja händerna blöda. Mello vill göra ville gräva gropen djup för att han inte ville att Heru skulle märka hans fars döda kropp och gräva upp det och slänga det till hundarna sen. När gropen var tillräckligt djup så drog Mello hans fars lik till gropen. Han fyllde gropens botten med körsbärsblommor innan han la hans fars kropp där. Sen la han kroppen där kysste hans fars panna och la ännu fler blommor i gropen. Till slut fyllde han den med jord. Han var snabb klar med det och gick iväg för att han hade en sak kvar att göra. Han hade nämligen hans fars Topaz halsband kvar i huset. Det var fars första present från hans mor det hade han sagt.

Jag är inte klar än.