March
Sunday 14 September 2008 photo 1/1
|
<!--[if gte mso 9]><xml> <w:WordDocument> <w:View>Normal</w:View> <w:Zoom>0</w:Zoom> <w:HyphenationZone>21</w:HyphenationZone> <w:DoNotOptimizeForBrowser /> </w:WordDocument> </xml><![endif]--> <!-- /* Style Definitions */ p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal {mso-style-parent:""; margin:0cm; margin-bottom:.0001pt; mso-pagination:widow-orphan; font-size:12.0pt; font-family:"Times New Roman"; mso-fareast-font-family:"Times New Roman";} @page Section1 {size:595.3pt 841.9pt; margin:70.9pt 3.0cm 70.9pt 3.0cm; mso-header-margin:35.45pt; mso-footer-margin:35.45pt; mso-paper-source:0;} div.Section1 {page:Section1;} --> <!--[if gte mso 9]><xml> <o:shapedefaults v:ext="edit" spidmax="1026" /> </xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml> <o:shapelayout v:ext="edit"> <o:idmap v:ext="edit" data="1" /> </o:shapelayout></xml><![endif]-->
En kylig sensommarkväll vandrar de tre äventyrarna in på värdshuset Den fyllda bädden. Frusna och trötta hade de bestämt sig för att ta in på ett värdshus över natten, om inte annat för möjligheten att faktiskt få avnjuta en varm måltid, det har varit ont om dessa de senaste dagarna.
– Tror ni att de serverar kyckling här? Jag är så väldigt sugen på kyckling idag och det vore så gott… Säger Garnarr, halvtrollet, när de går in på värdshuset.
– Vi frågar väl, det har de säkert, jag menar, det är en liten by och vi har ju sett höns springa omkring, svarar Miriam och rätar till sin huvudbonad.
– Vi skulle vilja ha ett rum för natten, samt kvällsvard och frukost, har ni något ledigt? Frågar Aylin och vänder sig mot värdshusvärden.
– Endast ett rum? Frågar värdshusvärden och höjer ögonbrynen. Jag menar, om ni vill kan ni kvinnfolk få ett separat rum för natten så kan herren få ett mindre, priset är nästan detsamma och det går lätt att ordna.
– Kan vi inte få ett rum tillsammans, snälla? Jag tror att jag skulle känna mig hemskt ensam om jag inte fick bo i samma rum som er. Säger Garnarr lite högre än vad som är brukligt.
– Jomenvisst, om ni insisterar så är det givetvis inga som helst problem, låt se, tre personer, vi får bära upp en extra säng åt herren, men det är som sagt inga problem, kvällsvard och frukost… vi säger väl tre guldmynt för alltihopa? Bästa priserna ni kommer att finna innan Chronophia, det kan jag garantera!
– Jag betalar, jag ska bara hitta var jag har lagt mina guldmynt, jag lovar att jag har lagt dem här någonstans… Säger Garnarr och börjar gräva i sin säck som han har ställt ner på golvet.
– Oroa dig inte Garnarr, jag ordnar det. Säger Aylin och tar upp tre guldmynt ur sin penningpung och ger till värdshusvärden.
– Men Aylin, jag har guldmynten här någonstans, jag kan betala…
– Som sagt, oroa dig inte Garnarr, du kan betala nästa gång, vi kan väl ta och sätta oss och äta istället, jag är jättehungrig!
– Ja, jag är också hungrig, tror du att de hade kyckling?
Garnarr, Aylin och Miriam tar sina tallrikar och slår sig ner vid ett runt bord i det halvfulla värdshuset och börjar äta av stuvningen och sköljer ner det med mjödet som serveras till. Plötsligt lösgör sig en medelålders man från skuggorna vid den inre delen av värdshuset och går fram till bordet med de tre äventyrarna och pekar menande på en tom stol.
– Slå dig ned, för all del, säger Garnarr genast och främlingen tar plats vid bordet.
– Så, vem är du, om man får fråga? Säger Miriam misstänksamt och tittar mot främlingen.
– Jag ber om ursäkt för mitt plötsliga uppdykande, ni verkar som hederliga människor, och det verkar dessutom som att ni skulle kunna använda era vapen, vid behov. Säger mannen och nickar menande mot Garnarrs stridsyxa och Aylins tvåhandssvärd. Ja, inte för att ni kommer att behöva använda dem, jag menar att det kan säkert verka avskräckande, jag menar… Vad jag egentligen menar är att jag skulle vilja hyra er för ett väldigt enkelt väldigt välavlönat uppdrag.
– Vad är det ni vill att vi ska göra, och vad innebär ett välavlönat uppdrag egentligen?
– Jag förstod att ni skulle fråga det, svarar mannen och plockar upp ett tjockt brev, vad jag skulle vilja att ni gör är att leverera detta brev till notarie Crown i Chronophia, utan att öppna det, givetvis, gör ni detta så kommer ni att få ytterligare 75 guldmynt, om ni accepterar så kommer jag att här med detsamma att ge er 25 guldmynt, det är alltså ett enkelt transporteringsuppdrag och för detta får ni totalt 100 guldmynt.
– Ni menar alltså, att om vi levererar detta brev till denne notarie Crown i Chronophia, kommer vi att få 75 guldmynt?
– Javisst, det förutsätter givetvis att ni inte på något vis öppnar eller på annat vis försöker lista ut vilken information det finns i brevet, men där litar jag helt till er diskretion och guldet ni får när ni kommer fram är tänkt som en kompensation för eventuell nyfikenhet.
– Varför levererar ni inte brevet personligen och slipper således att betala oss summan av 100 guldmynt?
– Ja, jag förstår vad ni tänker, men det är så att jag är en väldigt upptagen man, jag är på väg i en annan riktning, och jag finner det helt enkelt värt att betala några äventyrare som verkar pålitliga att leverera detta brev i mitt ställe.
– Kan vi inte bara ta det här brevet till den där vad han nu hette? Vi är ju ändå på väg dit och jag tycker att han verkar trevlig, och att få 100 guldmynt är förstås alldeles för vänligt, kan vi inte göra det för bara 50? Bryter Garnarr vänligt in.
– Jag tror att vi måste prata lite om det här, vi ger oss av imorgon bitti, om ni finns här i närheten då så kan vi ge besked då? Svarar Aylin.
– Javisst, det går bra, men om ni inte gör det så använder jag några andra, det finns ofta gott om kurirer på de här vägarna, tänk på guldet, det är en stor summa för lite arbete. Allt gott beder jag eder, god natt!
– God natt, och sov gott! Svarar Garnarr. Jag tycker att han var trevlig, jag menar, han ville ju bara att vi skulle hjälpa honom att skicka ett brev, och det kan vi väl göra?
– Ja, fast frågan är vad han har för baktankar om det hela… Svarar Miriam.
– Ja, jag håller med Miriam, säger Aylin, men samtidigt, det är vältrafikerade vägar på vägen mot Chronophia så vad skulle kunna hända? Även om vi bara får de 25 guldmynt som han lovade som förskottsbetalning så räcker det både till värdshuset här, proviant för resan och dessutom så har vi guld över, så jag tycker att vi gör det!
– Ja, men jag… Jaja, vi gör väl som ni säger, men nu tycker jag att vi går och lägger oss, det har varit en lång dag och vi har ytterligare långa dagar framför oss, säger Miriam och gäspar stort.
Garnarr, Miriam och Aylin sträcker alla tre på sig, gäspar och nickar att sova nog är en mycket bra idé, de tackar värdshusvärden för den goda maten, hämtar nyckeln till rummet och går upp med packningen. De öppnar dörren och finner att det redan har flyttats in en säng så att de får plats, om än aningen trångt, med sängarna bredvid varandra.
– Tror ni att vi behöver hålla någon vakt? Frågar Miriam.
– Nej, det kan jag väl omöjligen tänka mig? Svarar Garnarr, jag tycker att vi använder nyckeln och låser dörren, det borde väl räcka, och kommer det någon så vaknar jag så lätt så. Dessutom är jag jättetrött och skulle säkert bara somna om jag satte mig för att vakta.
– Ja, jag tror väl att vi ska kunna sova på värdshuset här utan bekymmer, vi kan väl ställa något framför dörren bara så att vi hör om någon försöker komma in, men jag tror inte att det ska vara någon fara, säger Aylin.
Trötta går äventyrarna och lägger sig och vaknar utan missöden nästa morgon av att en dräng knackar på dörren och meddelar att frukosten står serverad. Garnarr, Miriam och Aylin går ner och äter frukostgröten, införskaffar proviant för den två dagar långa färden till Chronophia och är precis på väg att ge sig av när de ser mannen komma springande.
– God morgon, jag hoppas att ni har sovit gott, har ni bestämt er hur ni vill göra med brevet?
– Jo, vi tar med oss brevet, var sa du att det skulle? Svarar Miriam.
– Aah, underbart, jo det är så att ni följer vägen här norrut tills ni kommer till Chronophia, väl där så går ni… och där borde ni ha notarie Crowns hus på er högra sida, det borde inte alls vara några svårigheter att hitta dit.
Dåså, här är alltså de överenskomna 25 guldmynten, och resterande får ni av notarie Crown vid ankomsten, vi använder den här metoden då och då, ni behöver inte oroa er för betalningen vid ankomsten. Jag önskar er en god och lugn resa. Säger mannen och vänder sig om och går iväg.
– Ja, det är väl bara att ge sig iväg, det ska bli så roligt att komma till den här staden, det finns säkert mycket roligt och intressant att se där! Säger Garnarr förnöjt.
– Tror ni att de serverar kyckling här? Jag är så väldigt sugen på kyckling idag och det vore så gott… Säger Garnarr, halvtrollet, när de går in på värdshuset.
– Vi frågar väl, det har de säkert, jag menar, det är en liten by och vi har ju sett höns springa omkring, svarar Miriam och rätar till sin huvudbonad.
– Kan vi inte få ett rum tillsammans, snälla? Jag tror att jag skulle känna mig hemskt ensam om jag inte fick bo i samma rum som er. Säger Garnarr lite högre än vad som är brukligt.
– Jomenvisst, om ni insisterar så är det givetvis inga som helst problem, låt se, tre personer, vi får bära upp en extra säng åt herren, men det är som sagt inga problem, kvällsvard och frukost… vi säger väl tre guldmynt för alltihopa? Bästa priserna ni kommer att finna innan Chronophia, det kan jag garantera!
– Jag betalar, jag ska bara hitta var jag har lagt mina guldmynt, jag lovar att jag har lagt dem här någonstans… Säger Garnarr och börjar gräva i sin säck som han har ställt ner på golvet.
– Oroa dig inte Garnarr, jag ordnar det. Säger Aylin och tar upp tre guldmynt ur sin penningpung och ger till värdshusvärden.
– Men Aylin, jag har guldmynten här någonstans, jag kan betala…
– Ja, jag är också hungrig, tror du att de hade kyckling?
Garnarr, Aylin och Miriam tar sina tallrikar och slår sig ner vid ett runt bord i det halvfulla värdshuset och börjar äta av stuvningen och sköljer ner det med mjödet som serveras till. Plötsligt lösgör sig en medelålders man från skuggorna vid den inre delen av värdshuset och går fram till bordet med de tre äventyrarna och pekar menande på en tom stol.
– Slå dig ned, för all del, säger Garnarr genast och främlingen tar plats vid bordet.
– Så, vem är du, om man får fråga? Säger Miriam misstänksamt och tittar mot främlingen.
– Jag ber om ursäkt för mitt plötsliga uppdykande, ni verkar som hederliga människor, och det verkar dessutom som att ni skulle kunna använda era vapen, vid behov. Säger mannen och nickar menande mot Garnarrs stridsyxa och Aylins tvåhandssvärd. Ja, inte för att ni kommer att behöva använda dem, jag menar att det kan säkert verka avskräckande, jag menar… Vad jag egentligen menar är att jag skulle vilja hyra er för ett väldigt enkelt väldigt välavlönat uppdrag.
– Vad är det ni vill att vi ska göra, och vad innebär ett välavlönat uppdrag egentligen?
– Jag förstod att ni skulle fråga det, svarar mannen och plockar upp ett tjockt brev, vad jag skulle vilja att ni gör är att leverera detta brev till notarie Crown i Chronophia, utan att öppna det, givetvis, gör ni detta så kommer ni att få ytterligare 75 guldmynt, om ni accepterar så kommer jag att här med detsamma att ge er 25 guldmynt, det är alltså ett enkelt transporteringsuppdrag och för detta får ni totalt 100 guldmynt.
– Ni menar alltså, att om vi levererar detta brev till denne notarie Crown i Chronophia, kommer vi att få 75 guldmynt?
– Javisst, det förutsätter givetvis att ni inte på något vis öppnar eller på annat vis försöker lista ut vilken information det finns i brevet, men där litar jag helt till er diskretion och guldet ni får när ni kommer fram är tänkt som en kompensation för eventuell nyfikenhet.
– Varför levererar ni inte brevet personligen och slipper således att betala oss summan av 100 guldmynt?
– Ja, jag förstår vad ni tänker, men det är så att jag är en väldigt upptagen man, jag är på väg i en annan riktning, och jag finner det helt enkelt värt att betala några äventyrare som verkar pålitliga att leverera detta brev i mitt ställe.
– Kan vi inte bara ta det här brevet till den där vad han nu hette? Vi är ju ändå på väg dit och jag tycker att han verkar trevlig, och att få 100 guldmynt är förstås alldeles för vänligt, kan vi inte göra det för bara 50? Bryter Garnarr vänligt in.
– Jag tror att vi måste prata lite om det här, vi ger oss av imorgon bitti, om ni finns här i närheten då så kan vi ge besked då? Svarar Aylin.
– Javisst, det går bra, men om ni inte gör det så använder jag några andra, det finns ofta gott om kurirer på de här vägarna, tänk på guldet, det är en stor summa för lite arbete. Allt gott beder jag eder, god natt!
– Ja, fast frågan är vad han har för baktankar om det hela… Svarar Miriam.
– Ja, jag håller med Miriam, säger Aylin, men samtidigt, det är vältrafikerade vägar på vägen mot Chronophia så vad skulle kunna hända? Även om vi bara får de 25 guldmynt som han lovade som förskottsbetalning så räcker det både till värdshuset här, proviant för resan och dessutom så har vi guld över, så jag tycker att vi gör det!
– Ja, men jag… Jaja, vi gör väl som ni säger, men nu tycker jag att vi går och lägger oss, det har varit en lång dag och vi har ytterligare långa dagar framför oss, säger Miriam och gäspar stort.
Garnarr, Miriam och Aylin sträcker alla tre på sig, gäspar och nickar att sova nog är en mycket bra idé, de tackar värdshusvärden för den goda maten, hämtar nyckeln till rummet och går upp med packningen. De öppnar dörren och finner att det redan har flyttats in en säng så att de får plats, om än aningen trångt, med sängarna bredvid varandra.
– Tror ni att vi behöver hålla någon vakt? Frågar Miriam.
– Nej, det kan jag väl omöjligen tänka mig? Svarar Garnarr, jag tycker att vi använder nyckeln och låser dörren, det borde väl räcka, och kommer det någon så vaknar jag så lätt så. Dessutom är jag jättetrött och skulle säkert bara somna om jag satte mig för att vakta.
– Ja, jag tror väl att vi ska kunna sova på värdshuset här utan bekymmer, vi kan väl ställa något framför dörren bara så att vi hör om någon försöker komma in, men jag tror inte att det ska vara någon fara, säger Aylin.
Trötta går äventyrarna och lägger sig och vaknar utan missöden nästa morgon av att en dräng knackar på dörren och meddelar att frukosten står serverad. Garnarr, Miriam och Aylin går ner och äter frukostgröten, införskaffar proviant för den två dagar långa färden till Chronophia och är precis på väg att ge sig av när de ser mannen komma springande.
– God morgon, jag hoppas att ni har sovit gott, har ni bestämt er hur ni vill göra med brevet?
– Jo, vi tar med oss brevet, var sa du att det skulle? Svarar Miriam.
– Aah, underbart, jo det är så att ni följer vägen här norrut tills ni kommer till Chronophia, väl där så går ni… och där borde ni ha notarie Crowns hus på er högra sida, det borde inte alls vara några svårigheter att hitta dit.
Dåså, här är alltså de överenskomna 25 guldmynten, och resterande får ni av notarie Crown vid ankomsten, vi använder den här metoden då och då, ni behöver inte oroa er för betalningen vid ankomsten. Jag önskar er en god och lugn resa. Säger mannen och vänder sig om och går iväg.
– Ja, det är väl bara att ge sig iväg, det ska bli så roligt att komma till den här staden, det finns säkert mycket roligt och intressant att se där! Säger Garnarr förnöjt.
Comment the photo
läser när jag har tid o ork:p haha ORK fattar du ;)
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/werner85/266901352/
Visa toppen
Show footer