Wednesday 26 May 2010 photo 1/1
|
1) (i sht förr) jäg. djurkadaver (l. del av sådant) som utlägges för att locka rovdjur till ngn viss plats där det kan dödas, åtel; äv. om förgiftat kött som utlägges för dödande av rovdjur.
FörarbSvLag 4: 342 (1694).
Hvar och en (äger) frihet .. at skiuta för luder. ResolRABesvär 1739, & . Skjuta räfvar på luder. ADLERBETH FörslSAOB (1798).
Mest hade han tagit -. (vargar) med förgiftadt luder. WETTERHOFF Skog 2: 150 (1887).
ÖSTERGREN 1932.
– särsk. (†) oeg., ss. nedsättande benämning på dålig häst (eg. som endast duger att användas ss. åtel för rovdjur).
PORTHAN BrSamt. 213 (1796).
ADLERBETH Försl- SAOB 1798.
[2]
2) (vulg.) i bildl. anv. av 1 (jfr 1 slutet), användt ss. okvädinsord om l. till person: as, vrak.
DÄHNERT 231 (1746).
Den tjyven, det aset, det ludret! skrek han. ÖSTERGREN 1932.
[3]
3)
[eg. specialfall av 2]
(vulg.) liderlig kvinna, sköka.
BELLMAN (BellmS) IV. 2: 314 1771. MOBERG Rosell 244 (1932).
FörarbSvLag 4: 342 (1694).
Hvar och en (äger) frihet .. at skiuta för luder. ResolRABesvär 1739, & . Skjuta räfvar på luder. ADLERBETH FörslSAOB (1798).
Mest hade han tagit -. (vargar) med förgiftadt luder. WETTERHOFF Skog 2: 150 (1887).
ÖSTERGREN 1932.
– särsk. (†) oeg., ss. nedsättande benämning på dålig häst (eg. som endast duger att användas ss. åtel för rovdjur).
PORTHAN BrSamt. 213 (1796).
ADLERBETH Försl- SAOB 1798.
[2]
2) (vulg.) i bildl. anv. av 1 (jfr 1 slutet), användt ss. okvädinsord om l. till person: as, vrak.
DÄHNERT 231 (1746).
Den tjyven, det aset, det ludret! skrek han. ÖSTERGREN 1932.
[3]
3)
[eg. specialfall av 2]
(vulg.) liderlig kvinna, sköka.
BELLMAN (BellmS) IV. 2: 314 1771. MOBERG Rosell 244 (1932).
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/wetwork/459047476/