July
Saturday 19 January 2013 photo 2/2
|
Change
Än en gång har jag skrivit något utan plats, mening eller syfte. Bilden är min.
.....
Jag lever tydligen inte. "Du lever inte! Du måste passa på medan du är ung," säger ungdjävlarna. Jag tror inte att jag är ung, nej jag är nog väldigt gammal faktiskt. Jag känner dammet i mitt blod, värken i varje led och min gode vän Herr Parkinson har börjat hälsa på allt oftare.
Det stör mig inte att jag inte lever, inte om livet innebär att ränna runt och dö varje kväll. Med en cocktail i varje hand brinner de utan slut och lyser upp natten runtomkring. Det är bara då man kan leva tydligen, på natten. Dagen är reserverad för servicerobotar, de som städar upp krossat glas och fallna dansare. Jag är gammal så jag måste vara pensionerad också. Antagligen var jag en robot, städat upp slängda drömmar och kaffekras tills förbannelse, tills ryggen inte orkade mer och knäna gav upp.
"Du måste leva! Du måste väcka liv i din inre glöd!"
De dumma asen, vill de verkligen att jag ska brinna? Kan de inte förstå att jag håller mig undan deras eld av en anledning. En gnista och mitt hem skulle explodera. Skulle jag brinna, ja då kan de säga farväl till sin kära lekplats. Staden skulle bestå av aska utan minsta bränsle kvar till dem med varma skratt och bekymmerslösa balansgångar på broräcken. De vill inte att jag ska brinna, de vill inte att jag ska "leva". För det skulle inte finnas kvar någonting kvar till dem. Inget mörker att lysa upp.
Nej jag ska sitta här lugnt och stilla och när de dansar förbi ska jag dra för gardinerna. De ska inte få störa min dödstystnad.
.....
Jag lever tydligen inte. "Du lever inte! Du måste passa på medan du är ung," säger ungdjävlarna. Jag tror inte att jag är ung, nej jag är nog väldigt gammal faktiskt. Jag känner dammet i mitt blod, värken i varje led och min gode vän Herr Parkinson har börjat hälsa på allt oftare.
Det stör mig inte att jag inte lever, inte om livet innebär att ränna runt och dö varje kväll. Med en cocktail i varje hand brinner de utan slut och lyser upp natten runtomkring. Det är bara då man kan leva tydligen, på natten. Dagen är reserverad för servicerobotar, de som städar upp krossat glas och fallna dansare. Jag är gammal så jag måste vara pensionerad också. Antagligen var jag en robot, städat upp slängda drömmar och kaffekras tills förbannelse, tills ryggen inte orkade mer och knäna gav upp.
"Du måste leva! Du måste väcka liv i din inre glöd!"
De dumma asen, vill de verkligen att jag ska brinna? Kan de inte förstå att jag håller mig undan deras eld av en anledning. En gnista och mitt hem skulle explodera. Skulle jag brinna, ja då kan de säga farväl till sin kära lekplats. Staden skulle bestå av aska utan minsta bränsle kvar till dem med varma skratt och bekymmerslösa balansgångar på broräcken. De vill inte att jag ska brinna, de vill inte att jag ska "leva". För det skulle inte finnas kvar någonting kvar till dem. Inget mörker att lysa upp.
Nej jag ska sitta här lugnt och stilla och när de dansar förbi ska jag dra för gardinerna. De ska inte få störa min dödstystnad.
Annons
Comment the photo
Anonymous
Sat 19 Jan 2013 23:50
Oj, jag kände igen mig väldigt mycket i den texten. Bra skrivet också, lite lagom bitter och härlig!
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/wewriters/512490422/
Visa toppen
Show footer