Såg på Happy Feet nyss.
Jag tyckte inget speciellt om den första gången.
Och inte den här gången heller.
Det bästa i hela filmen är ju de där "mexikanska" pingvinerna.
Så jävla sköna.
Men fan, i alla fall...
En normal person skulle nog finna större delen av den här filmen upplyftande.
Jag drabbades dock av världens ångest och kände mig så jävla värdelös.
Kanske för att jag inte har något... vad ska man säga? Intimliv?

Jag har varit singel i hela mitt liv,
och större delen av tiden har det varit av eget val.
Förhållanden kommer med shitloads med drama, och jag pallar fan inte det.
Plus att jag inte tror att monogami är något för mig.
Jag skulle inte fixa det här "Du ska vara med mig och ingen annan".
Jag har en väldigt öppen och modern syn på sex och "kärlek" skulle man kunna säga.
Kanske t.o.m. före sin tid?
Seriöst, det är fortfarande tabu med så mycket, så...

Hur som helst... jag tror jag börjar tröttna på det här singellivet.
Inte det att jag vill kila stadigt och flytta ihop med någon eller så.
Men att liksom ha någon att mysa med,
och då menar jag inte sex, utan MYSA!
(inte det att jag inte vill ha sex också :P)
Fan va jag hatar folk som använder mysa som synonym till sex >__<
Jag vill ha någon att kramas med, kyssas med.
Men ändå inte ha det sådär seriöst att det skulle bli värsta
grekiska mytologi svartsjukan om jag skulle flirta,
strula eller ligga med någon annan.
Jag anser att otrohet är när man går bakom någons rygg,
ljuger och inte berättar om saker,
alltså är det inte otrohet om någon skulle ligga med någon annan
och sedan berätta det för mig.

Men å andra sidan, vem fan skulle vilja vara med mig?
Ett fetto med ADHD, borderline, social fobi och ätstörningar.
Nej du. Det är inte riktigt de kvalitéerna de flesta letar efter.

END OF WHINE!

Haha xD Jaa jävlar, ibland!