Tuesday 6 January 2009 photo 1/1
|
nu har jag letat efter den sista pusselbiten i evigheter, den som skulle få allt att fungera precis som det var förr.... nu när jag hittat den håller den på att ta kål på mig, väntan på att få ett svar får mig att vända mig ut och in, vet inte var jag ska ta vägen längre.... trodde om jag väntat snart ett år, klarar jag mig ett tag till, men icke, nu sitter man som på nålar.
det ända som flyger runt i huvudet och jag vet inte hur jag ska säga de, hur jag ska säga att jag vill ha ett svar. ett svar på frågan som kan göra att lyckan hittat hem igen, eller svar på frågan som kan göra att allt kommer kännas lika jävligt som de gjort länge nu.
men jag lämnade det då, med ett ända mål, att du skulle bli lycklig, och jag kommer kämpa till sista andetag att du ska bli lycklig. thats it. för att sitta på nålar kan jag leva med, men tanken om att du inte mår bra, kommer jag aldrig kunna acceptera.
ödet är bestämmt innan man föds, och det finns inget du kan göra åt de... det ända du kan göra är att lära dig acceptera vad ödet givit dig som slutmål.
det ända som flyger runt i huvudet och jag vet inte hur jag ska säga de, hur jag ska säga att jag vill ha ett svar. ett svar på frågan som kan göra att lyckan hittat hem igen, eller svar på frågan som kan göra att allt kommer kännas lika jävligt som de gjort länge nu.
men jag lämnade det då, med ett ända mål, att du skulle bli lycklig, och jag kommer kämpa till sista andetag att du ska bli lycklig. thats it. för att sitta på nålar kan jag leva med, men tanken om att du inte mår bra, kommer jag aldrig kunna acceptera.
ödet är bestämmt innan man föds, och det finns inget du kan göra åt de... det ända du kan göra är att lära dig acceptera vad ödet givit dig som slutmål.