July
Tuesday 5 January 2010 photo 1/4
|
Lite tankar från moster om underverket Felicia;
Iiiih det är underbart att få ta del av något så litet, ömtåligt, sårbart och fantastiskt liv. När jag är med henne kan jag inte vara annat än lugn. När jag ligger bredvid henne och hör hennes andetag är det nära till tårarna. När hon lägger sig tillrätta på bröstet, när hennes hjärtslag möter mina vill jag bara att hon alltid ska vara där. Hon kan få alla att le, även i de dystraste tider. Hon charmerar alla, hon är alltid i centrum, och det är så det ska vara. Tänk att två människor kan göra något så underbart. Det bästa som finns är att hålla henne i famnen, höra henne jollra med den där underbara lilla rösten hon har och sedan plötsligt se hennes ansikte skina upp, se hennes leende från öra till öra när hon inser vem hon sitter hos, eller när hon ser något spännande på väggen bakom. Eller när hon tittar på mig med de tröttaste ögon för att sen somna i min famn. Hon är en dröm, en dröm jag får ta del av. Och jag älskar henne och hennes familj för det.
Att åka på torsdag kommer vara svårt, jag gråter redan. Tänk vad tyst det ska bli, så tomt. Inte höra skriken när hon är hungrig, inte få hålla henne i famnen när hon är myssjuk. Tomhet. Hon är ett underverk, mosters älskling <3
Jag älskar dig Kråkis ;') YYYYY
Iiiih det är underbart att få ta del av något så litet, ömtåligt, sårbart och fantastiskt liv. När jag är med henne kan jag inte vara annat än lugn. När jag ligger bredvid henne och hör hennes andetag är det nära till tårarna. När hon lägger sig tillrätta på bröstet, när hennes hjärtslag möter mina vill jag bara att hon alltid ska vara där. Hon kan få alla att le, även i de dystraste tider. Hon charmerar alla, hon är alltid i centrum, och det är så det ska vara. Tänk att två människor kan göra något så underbart. Det bästa som finns är att hålla henne i famnen, höra henne jollra med den där underbara lilla rösten hon har och sedan plötsligt se hennes ansikte skina upp, se hennes leende från öra till öra när hon inser vem hon sitter hos, eller när hon ser något spännande på väggen bakom. Eller när hon tittar på mig med de tröttaste ögon för att sen somna i min famn. Hon är en dröm, en dröm jag får ta del av. Och jag älskar henne och hennes familj för det.
Att åka på torsdag kommer vara svårt, jag gråter redan. Tänk vad tyst det ska bli, så tomt. Inte höra skriken när hon är hungrig, inte få hålla henne i famnen när hon är myssjuk. Tomhet. Hon är ett underverk, mosters älskling <3
Jag älskar dig Kråkis ;') YYYYY
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/wiiindy/435666316/
Visa toppen
Show footer