Saturday 2 May 2009 photo 1/1
|
förut när vi åkte hem från fröskog körde vi(christian vid ratten) på en grävling.
Det gick så jävla snabbt, den sprang upp ifrån min sida(höger) och christian vejade till vänster(reflex) och jag tänkte: gode gud låt oss inte få möte.
Det fick vi inte. Men vi klarade inte att undvika grävlingen heller. Det small till som faan och vi fortsatte köra och jag blev helt hyper och upprörd och bara: han dog! han dog säkert!(vi körde ju ändå i 90km/timmen)
Christian körde in och parkerade på en väg till höger, ringde och förhörde sig med sin svåger, vilken bekräftade att det inte är anmälningsplikt på mindre djur än rådjur.
Christian trodde inte alls grävlingen hade dött, den kanske inte ens hade blivit skadad.
Jag sa att vi borde kolla så den inte ligger i mittivägen så att alla andra kommer köra över den igen. Så vi vände och körde tillbaks för att kolla läget.
Och där låg den.
Den hade ljusgrå fin päls som stack upp och låg där helt fridfullt. Död och blodig men precis på mittlinjen, så ingen skulle behöva köra över den igen.
Jag tyckte det var så sorgligt att det var vi som dödat den, fast den varit en idiot och sprungit ut i vägen, så jag började gråta.
Det var faktiskt första gången jag varit med och kört på ett djur som dött.
Sen får jag iofs dåligt samvete om jag råkar dammsuga upp en insekt. Men det är en helt annan femma.
Det gick så jävla snabbt, den sprang upp ifrån min sida(höger) och christian vejade till vänster(reflex) och jag tänkte: gode gud låt oss inte få möte.
Det fick vi inte. Men vi klarade inte att undvika grävlingen heller. Det small till som faan och vi fortsatte köra och jag blev helt hyper och upprörd och bara: han dog! han dog säkert!(vi körde ju ändå i 90km/timmen)
Christian körde in och parkerade på en väg till höger, ringde och förhörde sig med sin svåger, vilken bekräftade att det inte är anmälningsplikt på mindre djur än rådjur.
Christian trodde inte alls grävlingen hade dött, den kanske inte ens hade blivit skadad.
Jag sa att vi borde kolla så den inte ligger i mittivägen så att alla andra kommer köra över den igen. Så vi vände och körde tillbaks för att kolla läget.
Och där låg den.
Den hade ljusgrå fin päls som stack upp och låg där helt fridfullt. Död och blodig men precis på mittlinjen, så ingen skulle behöva köra över den igen.
Jag tyckte det var så sorgligt att det var vi som dödat den, fast den varit en idiot och sprungit ut i vägen, så jag började gråta.
Det var faktiskt första gången jag varit med och kört på ett djur som dött.
Sen får jag iofs dåligt samvete om jag råkar dammsuga upp en insekt. Men det är en helt annan femma.
Comment the photo
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/wikstroem/362240170/