förvånad, besviken och bestämd. och en aning förvirrad.
jag hade trott att vi skulle hålla kontakten i alla fall i höst också.
jag är inte så säker på det längre. jag tror inte att jag vill.

jag har försökt, men det blir bara jobbigt och jag blir ledsen.
det kanske låter ego, men jag vet ju att du kommer över det, och mig, ganska fort.
något annat har du i alla fall inte bevisat. du kanske inte orkar. eller tycker att det är värt det. det gör lite ont att tänka sånt om dig, för du ger skenet av att vara snäll.
jag vet att du läser detta någon gång, och att om det berör dig, låter du troligen inte mig märka det.
därför tror jag inte att det gör det.
du kommer troligen också "låta mig vara" efter detta, för att du tror det är vad jag vill.
jag anser att om man ger med sig direkt så bryr man sig inte om vilket, men det vet du.
du har rätt, du har gjort mig mycket ont. jag tänker inte dölja det längre.
jag kommer att vara ledsen över det här, men du går vidare.

sara, jenni, vi får börja med fotbollen snart, jag behöver annat att tänka på.

härmed avslutat kapitel, och nytt påbörjat.
du är söt när du sover.

ja, bakisfotboll på söndag.