Medans minnen blir pärlor som hänger vackert runt min hals sjunger du sånger som förlamar mina ord som skulle vara så väl valda Det är som din röst uppmanar mig att bara ramla rakt ner i ditt djup Jag vill leva i sekunderna då våra läppar förenas Jag vill svälja dina andetag och låta dina fingrar vandra på min midja Det känns inte realistiskt att leva i nuet för ingen människa kan förstå hur många drömmas som nu vandrar upp ur sina gravar. Och när du håller mig fumligt och mjukt för mig in i ditt liv då, då finns ingenting annat. Det blev nog min tur att få känna kärleksvinden men frågan är hur länge den orka blåsa för tiden kommer en dag vina i våra öron men jag tror vi hellre lyssnar till ljudet av varandras andetag Jag tror på mina skakande händer och mitt eviga leende Jag tror på magnetismen som drar mig till din närhet Hoppet har alltid levt med mig, men nu lever den överallt Och jag tror, tror på oss.

Annons

The photo has no tags

TwoHeadedBoy Mon 22 Oct 2007 20:49

JAg med :D

winnerbacknoerd Mon 22 Oct 2007 20:50

hihih, då tycker jag vi håller fast vid varandra :)

2 comments on this photo

March 2008