Thursday 14 July 2011 photo 3/3
|
[Bild och text hänger inte ihop]
~Människor kommer, människor går, när ska jag hitta någon som består?~
Han står i en liten box, precis så liten en box får bli för en ponny i hans storlek, han är nio år gammal, han har spenderat fyra år på ridskolan, ja just idag blir det fyra år.
Fyra år är många dagar, på fyra år kan man förändras från en personlighet till en helt annan.
Han var en lovande häst när ha kom till ridskolan, han kunde alla grunderna i dressyr och klarade att hoppa.
Han hade blivit väl behandlar från en människas syn på saken, visserligen hade han varit lyckligare där, där hade han haft en stor hage med en liten flock, sin mor och sina storasystrar, men eftersom han var en valack så skulle han säljas.
Han hade aldrig förstått varför dom skulle sitta på hans rygg, varför dom skulle dra i hans mun, det gjorde ont, och när han försökte visa det blev dom sura och grälade på honom, han blev visserligen aldrig spöad, men ett hårt ryck i tyglen kunde vara lika illa.
Sen flyttades han hit, han hade haft många vänner, men alla vänner lämnade honom, dom försvann utan ens ett hejdå.
Han hade slutat bli vän med tvåbeningarna, men det fann en som ville bli vän med honom mer än allt annat.
Hon var en liten tvåbening, annorlunda än andra tvåbeningar, men han ville inte lita på henne, ett fel och hon kanske skulle förvandlas till en av dom som skrek, svort och slog.
En av dom som drog, en av dom som tryckte sporrarna in i hans sidor när han inte vågade hoppa, när ryttaren var ur balans, för deras eget bästa.
Han var tom, tom på alla känslor.
En flicka kom gående, hon slängde oförsiktigt på en sadel på hans onda rygg, tryckte in den hemska metallbiten i munnen på honom och sa att hon var klar.
Privatlektion i hoppning, hårda tag i munnen, snäva svängar hans trötta kropp inte orkade med, hårda sporrar, spörapp, istället för att ta ett mantag blev det ett tygeltag.
Tom.
Han leddes tillbaka till boxen, flickan klappade honom på halsen.
"Ibland kan då herren lyda", sa hon och skrattade.
Liten tvåbening, stor tvåbening, alla likadana.
Fortfarande tom.
Han släpptes i en liten hage utan gräs, utan kompisar och utan solskydd.
tom.
När han leddes tillbaka såg han tvåbeningen som ville bli hans vän, han ignorerade henne, hon satt i hans box och grät och när alla andra försvunnit på en lektion reste hon sej sakta, hon såg trött ut, förstörd, trött på livet.. tom.
Hon la armen över hans manke.
Försiktigt tittade han bakåt på flickan, utan att hon märkte det, sen fortsatte han stirra framför sej.
"Hon är.. borta", mumlade flickan, han kunde känna hennes sorg inom sej.
"En överdos.. droger.. jag ska flytta till pappa, men jag kan inte lämna dej här."
"Vad säger du, en promenad kan väll inte skada?", sa hon och tog på honom grimman och gick ut, in i skogen.
Han blev ivrig, han var rädd att visa det, men väl inne i skogen höjda han huvudet och frustade.
Plötsligt log flickan, ett stort och brett leende, hennes ögon tårades.
"Vi får klara oss själva ett tag, men det har väll inte du något emot", sa hon mjukt och dom fortsatte gå, rakt ut i en främmande skog, ett främmande liv, en främmande tid.
Med bara en sak att lita på, den andre.
Skulle ni vilja ha detta som en liten serie på ett par delar?
isf skriver jag en storyboard och så kommer dom upp här ibland.
btw, detta blir en prolog isf, och den är helt oredigerad och crappy.. men lite smakprov ändå?
Annons
Camera info
Camera FinePix S1600
Focal length 75 mm
Aperture f/5.6
Shutter 1/140 s
ISO 200
Comment the photo
.
Fri 15 Jul 2011 12:05
den va värkligen jätte bra!! och de säjer jag inte bara för att vara snäll den är värkligen bra! FLEEEER DELAR!!! x3
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/wisehorses/493154007/