Tekniskt fel pågår.
På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder.
Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar.
Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.
18.48Jag var ett med molnen, vi sjön samma mollskaliga sång i strävan efter att kväva horisontens ljus. En fin vän ur mitt förflutna fick mig en gång att tro på att vi människor kan göra ju
Precis innan det ringde, kröp den här fina upp och in under min krage, som för att trösta min inför orden som skulle komma. Min mammas allvarsamma röst. Och den satt kvar där, tröstade mig med
Vi har gjort det till en vana att utforska omgivningarna där vi bor. Jag önskar bara att vi faktiskt bodde där vi hamnar.
När man bor vid havet måste man gilla havet, jag jobbar på det. Och G jagar småkrabbor med fingrarna i saltvattnet.
Tvättdagen lyser med sin närvaro i äppelträdet
Idag var jag på tant-sightseeng. Tanterna i sin tur var på Lars Lerin-sightseeing på Nordiska Akvarellmuseet.
Tanter är bra på att sitta
Och stå
Och sitta lite till, och se sådär fundersamma ut som man blir av Lars Lerins akvareller.
Det fanns en del manliga tanter med.
Vissa manliga tanter satt ner, andra stod. Jag smög.
Vissa tanter tyckte att mobilen var bättre än konsten.
Andra tyckte nog att sällskapet var det bästa med resan.
Men alla vet att det bästa med konstresor är busslasset som kommer lite innan museet öppnar, fullt av vackra gamla människor med så otroligt mycket visdom.
Gamla människor är verkligen bland det finaste som finns.
Det här är en såndär bild jag tar varje sommar när jag går här, när bladen slagit ut och grönskan färgar landskapet förundras jag alltid av hur min barndoms bussväg kan bli så vacker.&nbs
Jag åkte lite spontant till småland med mina föräldrar, det första jag gjorde när jag kom fram var att springa ut med kameran.
Jag kontrollerade min barndoms alla smultronställen och la mig i ett av mina favoritdiken.
Utsikt från diket innan jag la mig ner *__*
Och när jag väl låg ner var det inte fy skam det heller.
En till bild jag alltid tar, på vägen hem från mitt dike.
På vägen hem hittade jag ett bekant gammalt ansikte som jag till min stora glädje fick ta en bild på. Detta är min fantastiska granne, han som fyllde min barndom med koutsläpp, kalvfödslar, tra
Denna dag var det ett år sedan jag fyllde en bil med alla mina tillhörigheter och flyttade från vackra Jämtland till västkusten för att komma nära den här fina mannen. Tiden går så fort.