Sunday 13 June 2010 photo 1/1
|
Is it only me or is the light really gone..?
Ingenting verkar riktigt gå vägen just nu.. Den ena saken efter den andra, först en tanke sen en miljon, ett sne steg sen ligger man i hålet.. What am i doing wrong? Varför känner jag såhär? Är det huvudvärken eller yrseln som påverkar mitt tänkande..?
Solnedgången lyser rätt in i ögonen och bländar mig, får det rödfärgade håret att skimra i ljuset och musiken dunkar samtidigt ur bilens högtalare.. Grove slam, Work it Back.. Vi svänger, kör ifrån ljuset som lyser så vackert och snart börjar istället regn dropparna höras emot vindrutan. Skall det föreställa ironi? Blow my heart up.. Men den ytterst svaga regnbågen vi istället åker emot får mig på nytt tänka om.. Men snart försvinner även Den ur mitt synfält. Livets Jävla dåliga humor igen.. Sitter och försöker ha musiken i huvudet istället men det funkar bara halvt.. Tankarna finns kvar där, vad jag än gör och Hur jag än gör det. Varför skall det vara så svårt? Varför skall allting ske på en och samma gång och varför måste jag tänka på det här viset?
Im not good, for Anything or Anyone..
Jag Klamrar mig fast vid verkligheten, vid min envisa beslutsamhet. Gång på gång får jag ta nya tag för att hålla mig kvar, men armarna värker.. Hur länge orkar jag? Nej det spelar ingen roll, för jag kommer Aldrig falla tillräckligt långt igen. Men, ändå finns det stunder då man bara vill försvinna.. Och nu är en sådan stund.
Väck mig igen när solen skiner och regnbågen glittrar..
Is it only me or is the light really gone..?
Ingenting verkar riktigt gå vägen just nu.. Den ena saken efter den andra, först en tanke sen en miljon, ett sne steg sen ligger man i hålet.. What am i doing wrong? Varför känner jag såhär? Är det huvudvärken eller yrseln som påverkar mitt tänkande..?
Solnedgången lyser rätt in i ögonen och bländar mig, får det rödfärgade håret att skimra i ljuset och musiken dunkar samtidigt ur bilens högtalare.. Grove slam, Work it Back.. Vi svänger, kör ifrån ljuset som lyser så vackert och snart börjar istället regn dropparna höras emot vindrutan. Skall det föreställa ironi? Blow my heart up.. Men den ytterst svaga regnbågen vi istället åker emot får mig på nytt tänka om.. Men snart försvinner även Den ur mitt synfält. Livets Jävla dåliga humor igen.. Sitter och försöker ha musiken i huvudet istället men det funkar bara halvt.. Tankarna finns kvar där, vad jag än gör och Hur jag än gör det. Varför skall det vara så svårt? Varför skall allting ske på en och samma gång och varför måste jag tänka på det här viset?
Im not good, for Anything or Anyone..
Jag Klamrar mig fast vid verkligheten, vid min envisa beslutsamhet. Gång på gång får jag ta nya tag för att hålla mig kvar, men armarna värker.. Hur länge orkar jag? Nej det spelar ingen roll, för jag kommer Aldrig falla tillräckligt långt igen. Men, ändå finns det stunder då man bara vill försvinna.. Och nu är en sådan stund.
Väck mig igen när solen skiner och regnbågen glittrar..
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/woopiie/461722837/