Saturday 14 May 2011 photo 2/2
|
I'm crying out to you, But you can't hear me,
Because I'm crying only with my heart..
O to ka jo?
(what should i do?)
Det hade varit enklare att öppna hjärtat och bara skrika, få säga dom ord man vill få ur sig.. Men av någon anledning fungerar det inte så. Varför? Jag försöker verkligen och vissa saker är bättre så ordet Nej finns numera i mitt ordförråd. Men när man inte kan få ur sig några ord, vad hjälper det då om man vet om dess existens och betydelse? Jag försöker bättre mig själv som människa, finnas där för andra, låta dom använda mig som en plats att vila tunga stenar på. Det är så jag vill ha det, jag vill finnas där för folk även om dom inte ens ser mig. Men.. Efter en tid blir det illa, och ens eget hjärta fylls till slut upp till en gräns. Vad ska man då göra om man inte vet hur man kan lätta på sina egna stenar? O to ka jo..? Allt jag skulle vilja är att bara få öppna mitt hjärta för någon som skulle förstå, eller bara Försöka.. Bara nu, bara för denna gång. Sen kan jag hålla mig ett bra tag till.. Men just nu i dessa stunder, så skulle det vara som en stjärna från en klar himmel för mig. Allt jag vill, är att någon skall lyssna på Mig bara för denna enda gång.. Lyssna, och försöka förstå..
Jag skriver ofta hur långt jag kommit under dessa år, och det är inga lögner. Men jag har en sån otroligt lång väg kvar att jag ibland undrar hur lång tid det kommer ta.. Är jag stark nog? Klart jag är.. När jag tänker över mina strider jag vunnit så vet jag att jag är stark nog. Men även jag behöver såklart någon att öppna mitt hjärta till nån gång ibland.. Svårt är det, speciellt eftersom jag inte vill framstå som en svidig och gnällig unge som inte uppskattar något. För det gör jag verkligen, mer än vad folk vet om. Men det alla inte ser, är hur mina tankar far omkring i mitt huvud.. Ingen vet hur mycket jag låter bli att berätta, ingen vet hur mycket som läggs i lådor i mitt hjärta och sedan stannar där. Jag vill skrika, vifta med armarna och få dom att se mig. Men hur kan jag göra det, när jag vill att folk ska se mig med egna ögon och lyssna med eget hjärta..? Jag kämpar vidare, även om det är sakta. Jag fortsätter och försöker sätta upp mål och ta mig dit jag vill även om ingen tror på mig. Ni behöver inte det, den enda som behöver tro på mig är jag själv. För då vet jag iallafall att jag tror på mig själv med hela mitt hjärta, och inte bara säger så..
Hjärtat får vara stängt, tills den dag då någon annan frivilligt öppnar sitt eget och tillåter mina tyngande stenar att vila på den. Tills den dag någon ser med sina egna ögon, hör med sina egna öron, och lyssnar med sitt eget hjärta.. Without words..
Camera info
Directlink:
http://dayviews.com/woopiie/489836059/