July
Sunday 4 December 2011 photo 2/2
|
To be a hero in my eyes,
You just need to say hi..
Nu flyger tankarna. Menar, tänk så långt jag kommit ifrån den där osäkra, oförstådda tjejen med absolut noll självförtroende och som avskydde människorna i världen och speciellt dom i skolan? Nu tycker jag även att jag var självisk, emot min mamma, men när jag tänker steget längre så kunde jag verkligen ingenting göra åt det. Varje morgon jag blev väckt och sade att jag inte orkar gå till skolan, att jag har huvudvärk eller för det mesta ont i magen. Så många gånger jag inte ens Hade ont, utan rent ut sagt inte Kunde gå upp bara. Psykiskt. Tanken på skolan, att befinna sig utsatt bland massa människor som tänker som dom antagligen borde - som små barn -, och skadar andra både med vilja och inte. Hemskt.. Så hemskt. Det är sjukt egentligen, vad man fick gå igenom på den tiden sedan så ung ålder, något som Ingen borde få göra. Men det sjukaste av allt är nog att detta ännu pågår, och säkert alltid kommer göra i denna värld.. Jag hoppas bara innerligt att dom som mådde som jag, blir utsatta och allt det där andra, är starka nog att ta sig vidare. Iallafall envisa nog att hålla ut tills det blir bättre.. Särskilt dom som har det hundra gånger värre. Hang in there.. <3
Jag tänker tillbaka på hur jag inte ens ville åka till affären förr, så obehagligt det var för mig att befinna mig bland en massa människor. Tankarna på att alla tittar ned på en, tänker elaka tankar om en, tittar snett bakom ens rygg etc etc.. Det bröt mig totalt rent psykiskt och jag klarade inte av det. Kan ni då förstå min glädje, den dag jag gick på en konsert helt själv, helt frivilligt? Jag befann mig i ett rum bland tusentals människor, utan någon som helt trygghet, helt utsatt och helt synlig för alla att klanka ned på. Jag stod till och med upp för mig själv den kvällen och sade ifrån när folk knuffade och en tjej antydde det var mitt fel..! Stort. Det ordet räcker inte ens för att beskriva hur det var och hur stort steget var jag tog den kvällen! I can really do this..!
Ett par år senare och jag sitter här, minns klart och tydligt alla möten jag fått gå på, all press, all ångest och frustration, smärta och hat man fått utstå. Det får jag än idag, jag är trots allt bara en (inte så) vanlig människa. Men jag hanterar det för jag är inte längre nedbruten. Jag har plockat upp mig själv, bit för bit, envis som jag är. Stark kallar jag mig sällan själv för, då jag helt enkelt bara är mer envis än stark. Envis nog att hålla fast vid mitt liv, envis nog att inte ge upp helt och hållet, hur många gånger jag än velat göra det och varit nära på att göra det. Och envis nog att fortsätta. Envis som en oxe. Mitt stjärntecken kan inte stämma mer än så i vissa situationer ;) Hey, jag menar, jag hade verkligen noll självförtroende och nu kan jag även se mig själv i spegeln ibland och tycka att jag faktiskt kan vara söt vissa dagar jag också. Sällan, men det händer, även om jag har lång bit kvar. Och tanken på skolan nu känns inte lika hemsk som för tre-fyra år sedan. Då hade jag aldrig klarat av det, utan jag behövde verkligen den här tiden på mig för att bygga upp mig själv igen varesig folk förstår det eller inte. Jag vet, och jag behövde det. Inte för någon annan, utan för mig Själv..
Nu är jag även i den punkt där jag tycker det gått till överdrift.. Förr kunde jag i princip aldrig säga Nej. Ett nej betydde att folk skulle sluta gilla en och jag gjorde allt för att få folk och tycka om mig - eller åtminstone inte avsky mig.. Så rädd jag var på den tiden. Jag är rädd även idag, otroligt rädd, och kommer nog alltid att vara tack vare dom där åren. Men jag kämpar på och en vacker dag kan jag säkert bli den där personen jag verkligen vill vara. Just nu känns det dock som om jag är på den där gränsen där jag inte vill hjälpa Någon annan.. Jag känner mig utnyttjad och får ingenting tillbaka. Det är så fel..! Mitt tankesätt får inte vara så, jag går inte med på det. Istället för att tänka så måste jag fortsätta att ge, utan att låta det gå till överdrift. Jag måste visa en större person av mig själv, säga hej till folk som kanske aldrig får ett hej och känner sig ensamma, våga visa vem jag faktiskt är utan att bry mig om vad andra säger och våga vara en snäll, trevlig och posetiv person. Om folk tycker jag är löjlig, må så vara, men jag vet att folk som tycker så är inte värda att lägga energi på. Det är dom där personerna som ser ens goda hjärta man ska bry sig om - om man nu har ett, vill säga..
Jag förbereder mig inför den dag jag kommer flytta, och inför den dag jag kommer sätta foten inne på en skola igen. Rädslan får inte styra längre, ännu mindre det förflutna. Detta är framtiden, och jag ser bara posetiva saker med den! Tänk, förr såg jag aldrig något posetivt.. Att man från att vara ett posetivt, glatt och spralligt barn till att bli en sån instängd, deprimerad och negativ person.. Det är sjukt. Tack och lov för allting i mitt liv, som hjälpt mig att ta mig hit, en bra bit tillbaka till samma som jag en gång i tiden var <3
Jag vet inte vad jag vill med denna text, men behövde skriva av mig lite ^^ Nu tänker jag dock gå och lägga mig, lyssna på awesome musik och sova med ett posetivt humör i behåll. Jag fortsätter sträva och kämpa till att bli den jag vill vara än en gång, och dit kommer jag nå. Förr eller senare. Keep on fighting, cause no one will get hurt more then you if you'll fall..
Jag vet inte vad jag vill med denna text, men behövde skriva av mig lite ^^ Nu tänker jag dock gå och lägga mig, lyssna på awesome musik och sova med ett posetivt humör i behåll. Jag fortsätter sträva och kämpa till att bli den jag vill vara än en gång, och dit kommer jag nå. Förr eller senare. Keep on fighting, cause no one will get hurt more then you if you'll fall..
Annons
Camera info
Camera NIKON D40X
Focal length 55 mm
Aperture f/5.6
Shutter 1/30 s
ISO 250
Oathmountain
Sun 4 Dec 2011 23:09
Så länge man aldrig ger upp kan man inte bli besegrad. Känner igen mig i mycket, och att kämpa för att vara en stöttande person är allt annat än löjligt. Det är hedersamt! Guldstjärna i min bok.
Woopiie
Mon 5 Dec 2011 10:58
Så sant som det är sagt. Och det tycker inte jag heller, utan tycker att människor i hela världen borde bli bättre medmänniskor. Och tyvärr finns det ju dom - oftast unga eller folk med konstigt tankesätt - som tycker man är 'löjlig' för att man är trevlig emot allt och bryr sig om även dom man inte ens känner eller ens Förtjänar att vara trevlig emot. Det är ju så många fungerar, tyvärr, därför är det bra om fler kan kämpa emot den strömmen och inte gå efter grupptrycket ^^
Oathmountain
Mon 5 Dec 2011 15:41
Jo, alla människor har ju gott inom sig, där det inte syns får man hjälpa till att få fram det bara! Dem tycker nog det är löjligt för att dem inte vågar själva :)
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/woopiie/499330884/
Visa toppen
Show footer