December
Monday 26 January 2009 photo 1/1
|
Till minne av John Hron
Det är onsdag kväll, en av de allra sista dagarna avsommarlovet.Johnskabörja skolan på måndag, åttonde klass. Han bor iKungälvmedsinaföräldrar. Fadern är invandrare frånTjeckoslovakien.Johnsstoraintresse är kanot, och i juli har han varit iOxelösund ochtävlatiungdoms-SM och fått bronsmedalj.
Innan sommarlovet är slut har John och en kamrat beslutatatttältautevid Ingetorpssjön, ett populärt tillhåll förtraktensungdomar.Johnsmor skjutsar dem ut och hon känner sig liteorolig. Sjönliggeråttakilometer från hemmet. Pojkarna tycker hon ärsjåpig. Det ärjusåpojkar tycker om oroliga mammor. När hon släppt avdem följerdestigentill klippudden vid den södra änden av sjön.
Det är där de ska campa.
Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen. Pojkarna reser tältetoch tänder sedan en eld vid stranden. De ska grilla korv.
Ingen av dem vet att det här är John sista kväll i livet.Desitterochpratar och har roligt. Vad pratar de om? Sommarensomgått?Musik?Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?
Mordet
Det är elden som lockar till sig Johns mördare.
Fyra ungdomar, två artonåringar, en sjuttonåring ochenfemtonåring,allaskinnhuvuden och nazister, har också sökt sigtillsjön, till enannanudde.
De har laddat upp rejält med öl och sprit. De skriker övertillJohnochhans kamrat, men får inget svar. De beslutar sig för attseeftervilkasom är borta vid elden. Kanske kan det bli en roligkväll.Därkan jufinnas någon att bråka med.
Femtonåringen sänds iväg som spanare. Han blir förtjust:enavpojkarnavid elden är John Hron, en pojke han inte gillar. Hanharunderläsåretbråkat med John och mobbat och slagit honom i skolan,tillochmedhotat att döda honom. I skolan går han under namnet Rambo.
Ingen kan säga varför han bråkat med John, kanske beror detpåatthan,till skillnad från andra elever, intevarittillräckligtundergiven.John är visserligen lång, över 180 cm,ochkraftig, nästan70 kg, mennu har Rambo uppbackning.
Femtonåringen återvänder till sina kamrater och meddelar atthanhittatentönt och idioten Hron vid elden. Han vill att alla skaföljamed ochgeJohn stryk, ja, han föreslår till och med att man skaslåihjälhonom.
De andra vill dricka ett tag till, och det kan de lugntgöra.Stigenfrånpojkarnas tältplats tillbaka till vägen går nämligenförbidenplats därde just nu sitter och dricker. Mellan halv elvaochelvaklampar allafyra in hos John och hans kamrat.
Misshandeln inleds omedelbart. En av artonåringarna kastarenflaskaihuvudet på John, och börjar slå och sparka på honom. Hanfalleromkull.
John ska säga att han älskar nazister. Han vägrar och fårstryktillshangör som han är tillsagd. Han får mer sparkar ändå, kanskeföratthantidigare uppenbarligen ljugit och sagt att han integillarnazister.
Femtonåringen tar vid och ger John flera sparkar, varavenmyckethårdträffar John i bakhuvudet. Vid det här lagetärJohnskräckslagen.Åtminstone tre i gänget attackerar honom, oftautannågonsom helstförvarning, också bakifrån. Hans ögon är enligt enavdeåtaladevidöppna som klot, och han kan inte fokusera sinblick.Denirraroupphörligt fram och tillbaka.
Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet i sina händerförattimöjligaste mån skydda sig mot mer sparkar och slag. Dethindrarinteatthan får mer. Han får en våldsam hoppspark, sparkar isidanochmothuvudet. Gång på gång faller han omkull av devåldsammasparkarna.Någonslår honom med brinnande ved i nacken. Någonknuffaromkull honomielden. De tänder eld på pojkarnas tält. De stjälochförstörderassaker. John och kamraten ber att få gå hem, men det fårdeinte.Istället fortsätter man att misshandla John med sparkarochslag.Tillslut blir han liggande. Hans ansikte är blodigt och svullet.
Bilden av vad som händer under de ohyggliga timmarnaäroklar.Mördarnaminns inte, eller vill inte minnas, såmycketunderpolisförhöret. Deskyller på varandra.
Ibland gör de uppehåll i tortyren. De ber hycklande omursäkt,sägerattsparkar och slag varit misstag, bjuder John på ölochanslårförsonligatongångar. Ingenting tycks dock kunna hejda nyautbrottavvåld. Deträcker inte att John mot allt vad han tror på harsagtatthan gillarnazister. Han måste ha mer stryk ändå. Det ärkatternaslekmed råttan,och de njuter av hans ångest och rädsla. Detärenberusande känsla fördem att så totalt ha en pojke som skakaravskräcki sitt våld.
Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön.
John kvicknar till och simmar utåt. Han har ont, hanäromtöcknadochrädd, men han är en duktig simmare.Ganskasnartupptäckerskinnhuvudena att det inte var så bra att kasta iJohn.De kanju inteslå honom. De skriker åt honom, kräver att hanskakommatillbaka, menhan svarar inte, håller sig kvar ute på sjön ienkvart.Någon kommerpå att tvinga kamraten att ropa att han kommer attfåstryki Johnsställe om han inte återvänder. Livrädd som han är görhanså.Han roparpå John och vädjar att han ska komma tillbaka, ochJohnsvararpå hansrop.
Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra, och klarasaldrigriktigtutunder polisförhören. Det enda man vet är att enavartonåringarnaochsjuttonåringen nu går och att de tar Johnsvettskrämdekamrat medsig.
Det är just i det ögonblicket John fattar ettödesdigertbeslut:hanvänder åter in mot land. Är det av oro förkamraten? Tror hanattallakommer att gå, eller tror han att bödlarnainte ska slå honommer?Hanhar ont och han är rädd, men han förstår intevidden av dethathansbödlar känner. Han är bara fjorton år.
Vi kan inte veta hur John tänker i det ögonblick han börjarsimmainmotstranden, men hans beslut får ohyggliga konsekvenser förhonom.
Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar. Det ärdetvåsomvarit mest aktiva under misshandeln, och de har hat kvarsådeträcker.Misshandeln tar fart med ny målmedvetenhetocheffektivitet,och nu finnsingen flykt. Ett knytnävsslag motansiktetfäller Johntill marken. Hanramlar baklänges, och slår i huvudetiklippan. Hansläpas över till engräsplätt. De båda mördarna villgöradet bekvämtför sig när de skasparka honom. Hårda, hårdasparkarträffar hanshuvud, men han värjer signu inte längre med sinaarmar.
Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte, han baravridersigiplågor, mumlar något de inte kan förstå. Nu är katt-ochråttalekenslut.Det roliga är över. Mördarna är nöjda ochlyfter,släpar ochrullar Johntill strandkanten och sparkar i honom.Straxinnan hanramlar i hör dehonom åter mumla någonting.
Den här gången märker John knappast att han är i vattnet.Handrunknarochsjunker sakta mot sjöns botten. De båda mördarna stårkvarochrullar encigarett. Ingen av dem lyfter ett finger faständeförståratt John hållerpå att dö.
Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenen ochanslutersigtillde andra. En av dem berättar att John sjönk som en sten,närdekastadei honom andra gången. Bödlarna drar sig hemåt ochläggersig.Johnskamrat får lift med en bil, kommer hem och slår larm.
Bara några timmar efter att Johns mor skjutsat uthonomtillIngetorpssjönligger han död på sjöns botten,misshandladtilloigenkännlighet.
Mordet skedde 1995 ( augusti ) och i Januari 2001 släpptesdenavmördarnasom fått längst straff. Han är idag 27 år och enfriman.Straffet förhonom var 8 år (släpptes fri efter 6 år) och fördetreandra blev det 10månader, 4 månader och en frikändes helt.
1998 skändades Johns grav, någon drog loss gravstenen medhjälpavlinoroch en bil. Sedan sparkades lyktor och blommorsönder.Någonbestämdesig för att föräldrarna inte lidit nog.
KOPIERA OCH SÄTT IN PÅ DIN BILDDAGBOK, VISA ATT DU BRYR DIG!
Det är onsdag kväll, en av de allra sista dagarna avsommarlovet.Johnskabörja skolan på måndag, åttonde klass. Han bor iKungälvmedsinaföräldrar. Fadern är invandrare frånTjeckoslovakien.Johnsstoraintresse är kanot, och i juli har han varit iOxelösund ochtävlatiungdoms-SM och fått bronsmedalj.
Innan sommarlovet är slut har John och en kamrat beslutatatttältautevid Ingetorpssjön, ett populärt tillhåll förtraktensungdomar.Johnsmor skjutsar dem ut och hon känner sig liteorolig. Sjönliggeråttakilometer från hemmet. Pojkarna tycker hon ärsjåpig. Det ärjusåpojkar tycker om oroliga mammor. När hon släppt avdem följerdestigentill klippudden vid den södra änden av sjön.
Det är där de ska campa.
Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen. Pojkarna reser tältetoch tänder sedan en eld vid stranden. De ska grilla korv.
Ingen av dem vet att det här är John sista kväll i livet.Desitterochpratar och har roligt. Vad pratar de om? Sommarensomgått?Musik?Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?
Mordet
Det är elden som lockar till sig Johns mördare.
Fyra ungdomar, två artonåringar, en sjuttonåring ochenfemtonåring,allaskinnhuvuden och nazister, har också sökt sigtillsjön, till enannanudde.
De har laddat upp rejält med öl och sprit. De skriker övertillJohnochhans kamrat, men får inget svar. De beslutar sig för attseeftervilkasom är borta vid elden. Kanske kan det bli en roligkväll.Därkan jufinnas någon att bråka med.
Femtonåringen sänds iväg som spanare. Han blir förtjust:enavpojkarnavid elden är John Hron, en pojke han inte gillar. Hanharunderläsåretbråkat med John och mobbat och slagit honom i skolan,tillochmedhotat att döda honom. I skolan går han under namnet Rambo.
Ingen kan säga varför han bråkat med John, kanske beror detpåatthan,till skillnad från andra elever, intevarittillräckligtundergiven.John är visserligen lång, över 180 cm,ochkraftig, nästan70 kg, mennu har Rambo uppbackning.
Femtonåringen återvänder till sina kamrater och meddelar atthanhittatentönt och idioten Hron vid elden. Han vill att alla skaföljamed ochgeJohn stryk, ja, han föreslår till och med att man skaslåihjälhonom.
De andra vill dricka ett tag till, och det kan de lugntgöra.Stigenfrånpojkarnas tältplats tillbaka till vägen går nämligenförbidenplats därde just nu sitter och dricker. Mellan halv elvaochelvaklampar allafyra in hos John och hans kamrat.
Misshandeln inleds omedelbart. En av artonåringarna kastarenflaskaihuvudet på John, och börjar slå och sparka på honom. Hanfalleromkull.
John ska säga att han älskar nazister. Han vägrar och fårstryktillshangör som han är tillsagd. Han får mer sparkar ändå, kanskeföratthantidigare uppenbarligen ljugit och sagt att han integillarnazister.
Femtonåringen tar vid och ger John flera sparkar, varavenmyckethårdträffar John i bakhuvudet. Vid det här lagetärJohnskräckslagen.Åtminstone tre i gänget attackerar honom, oftautannågonsom helstförvarning, också bakifrån. Hans ögon är enligt enavdeåtaladevidöppna som klot, och han kan inte fokusera sinblick.Denirraroupphörligt fram och tillbaka.
Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet i sina händerförattimöjligaste mån skydda sig mot mer sparkar och slag. Dethindrarinteatthan får mer. Han får en våldsam hoppspark, sparkar isidanochmothuvudet. Gång på gång faller han omkull av devåldsammasparkarna.Någonslår honom med brinnande ved i nacken. Någonknuffaromkull honomielden. De tänder eld på pojkarnas tält. De stjälochförstörderassaker. John och kamraten ber att få gå hem, men det fårdeinte.Istället fortsätter man att misshandla John med sparkarochslag.Tillslut blir han liggande. Hans ansikte är blodigt och svullet.
Bilden av vad som händer under de ohyggliga timmarnaäroklar.Mördarnaminns inte, eller vill inte minnas, såmycketunderpolisförhöret. Deskyller på varandra.
Ibland gör de uppehåll i tortyren. De ber hycklande omursäkt,sägerattsparkar och slag varit misstag, bjuder John på ölochanslårförsonligatongångar. Ingenting tycks dock kunna hejda nyautbrottavvåld. Deträcker inte att John mot allt vad han tror på harsagtatthan gillarnazister. Han måste ha mer stryk ändå. Det ärkatternaslekmed råttan,och de njuter av hans ångest och rädsla. Detärenberusande känsla fördem att så totalt ha en pojke som skakaravskräcki sitt våld.
Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön.
John kvicknar till och simmar utåt. Han har ont, hanäromtöcknadochrädd, men han är en duktig simmare.Ganskasnartupptäckerskinnhuvudena att det inte var så bra att kasta iJohn.De kanju inteslå honom. De skriker åt honom, kräver att hanskakommatillbaka, menhan svarar inte, håller sig kvar ute på sjön ienkvart.Någon kommerpå att tvinga kamraten att ropa att han kommer attfåstryki Johnsställe om han inte återvänder. Livrädd som han är görhanså.Han roparpå John och vädjar att han ska komma tillbaka, ochJohnsvararpå hansrop.
Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra, och klarasaldrigriktigtutunder polisförhören. Det enda man vet är att enavartonåringarnaochsjuttonåringen nu går och att de tar Johnsvettskrämdekamrat medsig.
Det är just i det ögonblicket John fattar ettödesdigertbeslut:hanvänder åter in mot land. Är det av oro förkamraten? Tror hanattallakommer att gå, eller tror han att bödlarnainte ska slå honommer?Hanhar ont och han är rädd, men han förstår intevidden av dethathansbödlar känner. Han är bara fjorton år.
Vi kan inte veta hur John tänker i det ögonblick han börjarsimmainmotstranden, men hans beslut får ohyggliga konsekvenser förhonom.
Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar. Det ärdetvåsomvarit mest aktiva under misshandeln, och de har hat kvarsådeträcker.Misshandeln tar fart med ny målmedvetenhetocheffektivitet,och nu finnsingen flykt. Ett knytnävsslag motansiktetfäller Johntill marken. Hanramlar baklänges, och slår i huvudetiklippan. Hansläpas över till engräsplätt. De båda mördarna villgöradet bekvämtför sig när de skasparka honom. Hårda, hårdasparkarträffar hanshuvud, men han värjer signu inte längre med sinaarmar.
Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte, han baravridersigiplågor, mumlar något de inte kan förstå. Nu är katt-ochråttalekenslut.Det roliga är över. Mördarna är nöjda ochlyfter,släpar ochrullar Johntill strandkanten och sparkar i honom.Straxinnan hanramlar i hör dehonom åter mumla någonting.
Den här gången märker John knappast att han är i vattnet.Handrunknarochsjunker sakta mot sjöns botten. De båda mördarna stårkvarochrullar encigarett. Ingen av dem lyfter ett finger faständeförståratt John hållerpå att dö.
Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenen ochanslutersigtillde andra. En av dem berättar att John sjönk som en sten,närdekastadei honom andra gången. Bödlarna drar sig hemåt ochläggersig.Johnskamrat får lift med en bil, kommer hem och slår larm.
Bara några timmar efter att Johns mor skjutsat uthonomtillIngetorpssjönligger han död på sjöns botten,misshandladtilloigenkännlighet.
Mordet skedde 1995 ( augusti ) och i Januari 2001 släpptesdenavmördarnasom fått längst straff. Han är idag 27 år och enfriman.Straffet förhonom var 8 år (släpptes fri efter 6 år) och fördetreandra blev det 10månader, 4 månader och en frikändes helt.
1998 skändades Johns grav, någon drog loss gravstenen medhjälpavlinoroch en bil. Sedan sparkades lyktor och blommorsönder.Någonbestämdesig för att föräldrarna inte lidit nog.
KOPIERA OCH SÄTT IN PÅ DIN BILDDAGBOK, VISA ATT DU BRYR DIG!
Comment the photo
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/woxxen/324197756/
Visa toppen
Show footer