September 2009
maria goes inlagd. tusentals nålar in i kroppen, saknad och ingen sömn. sänkvärdet är på 80, och skall vara på under 8.
4 månader med victor älskling lyckan i mitt liv, det är tack vare dig jag lyckats ta ett stort kliv. livet är långt men jag vet vad jag vill, tillbringa livet med dig, älskling. jag vill ge dig
för alla gånger som du svikit mig. och alla gånger som du ljugit för mig. så har jag kämpat. inte du, jag.
jag älälälälälskar min farfar (posarN) fruktansvärt ont i benet har jag, men här pjallas icke. har varit duktig och hjälpt pappa, och varit och handlat till farfar. och just nu känns det som
det skulle bli tomt om ingen fanns där, och värmde mig i natten. men jag skulle aldrig har tålamod till att bli förstådd. ingen känner mig, så väl som du. jag skulle fastna i min ensamhet igen
först och främst, ursäktar jag mitt fettma vänsterben. hela jäkla benet har svullnat upp och liknar här och med ett elefantben. yey.. just nu väntar jag bara på tiiiiiden, så att jag ka
först och fräääämst, är jag nu fylld 17. och tackar djupt folket från gårdagen, även fast det inte slutade så värst bra. men victor gjorde mig på topp igen, så kvällen slutade med en gla
i know that i have to learn to say goodbye to the people in my past, so i can move on. but people just don't understand that no matter how hard you try, you always have a little ray of hope that the p
jävla dag igår. usch. gick och la mig dö tidigt .. en fredag. (????) vaknade tidigt och bra, drallade till bilskolan med mamma och syster. 3 timmar, vilket var extremt drygt. nu ska jag