March
Friday 17 April 2009 photo 2/2
|
Satt fast på E22 efter Osbyholm över att det var en bilolycka. Jag fick alla mina bilder tillbaka som jag hade på från min olycka, det va hemskt. Att sen pappa ringer och säger "Hur är det med dig gumman? Du får ringa om du inte klarar av att gå i skolan så ska jag hämta dig".
Pappa slapp att hämta mig, men hela dagen mådde jag dåligt. När jag kom till skolan bara grät jag :'( tänkte på den stackaren som dog, han som skulle köra till sitt jobb, men kom aldrig hem.
Det värsta var när jag fick reda på vem det var! Då insåg jag att jag kände honom.. Jag bara grät igen. Varför kunde han inte få ha samma tur som jag? Varför skulle han bli där och jag klara mig, jag behävde inte ens opereras eller bli gipsad. Jag var hel på utsidan, men inte på insidan.
Jag klarar förtfarande inte av att höra dessa ambulans ljud, eller ljuden från brandkåren. Jag får nästan panik, att får veta att någon kunde sitta fast, vara nära döden eller det värsta att man är död, hinner inte att bli räddad :'(
Comment the photo
Ush, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer.. sånt här ämne är så känsligt, men jag finns här om du vill babbla av dig, det kvittar om du ringer 5 på morronen eller ja när som hellst. :)
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/wxxq/358576136/
Visa toppen
Show footer