September
Sunday 24 October 2010 photo 1/2
|
Del 7
Vi gick ut ur rummet och in i köket. Jag möttes av Sofia's och Bill's varma blickar, trots att Bill inte var lika glad som vanligt. Det kunde man märka. Sofia såg inte heller så peppad ut, säkert 'smittad' av Bill. Varken jag, Sofia eller Bill hade orkat sminka oss än så vi såg alla trötta ut. Bill var fin även utan smink, och man kunde se likheten mellan honom och Tom. ''Värst vad ni var glada!'' Sa Tom till Bill och Sofia. ''Jo.. Tom..'' ''Ja..?'' ''Vi måste tillbaka till Tyskland och jobba om ca. en månad, och kanske inom en kortare period.. Jag vill inte lämna Sofia här, jag vill inte!'' Sa Bill och Tom rusade upp på rummet men kom snabbt tillbaka. Man kunde se att han och Bill var nära till tårar. Jag däremot bara stirrade på Bill och tårarna rann ner för mina kinder. Tom såg på mig och strök mig över håret. ''Älskling, gråt inte snälla! Jag vill inte se dig såhär ledsen.. Vi ska ta vara på tiden..'' Jag såg honom i ögonen och kunde nog urskilja en tår som sakta men säkert rullade ner för hans kind och sedan droppa ner på min hand. Det gjorde ont att se honom såhär. Jag skulle sakna Tom, jag skulle inte stå ut utan honom. Jag vet inte hur länge han skulle vara borta heller. Jag begravde mitt ansikte i Tom's ena arm och han strök mig över ryggen. Tom sa tröstande meningar. Han var den enda som kunde förstå mig. ''Vi kommer fixa det här, vi är starka eller hur? Vi ska ha roligt nu så mycket som möjligt. Och du vet att jag kommer tillbaka, jag kommer också längta efter dig Julia!'' Ibland trodde jag att han kunde läsa mina tankar. ''Tom, jag älskar dig! Jag ska vara stark, för din skull ska jag vara stark!'' Han pussade mig på pannan.
Bill
Jag log åt det söta paret framför mig, hur de visade att de älskade varandra, hur söta de var tillsammans och hur de tröstade varandra. Jag var glad att Tom äntligen hade hittat den rätta. Min bror, som inte trodde på kärlek. Jag tror Sofia läst mina tankar. ''Bill, se så söta de är!'' Hon var lutad mot mig när hon viskade i mitt öra.
Tom
Julia hade äntligen slutat gråta, det var mycket bättre att se henne le än att se henne vara ledsen. Idag ville jag överraska henne. Jag hade köpt en hjärtformad ask med hjärtformade chokladbitar inuti, bytt sängkläder till vitt och strött ut röda rosenblad på dubbelsängen vi hade på rummet. På sängen hade jag även lagt en lapp. Jag såg på Julia. Som jag beskrivit min drömtjej såg hon ut. Långt mjukt blont hår, blå vackra ögon, naturligt nästan röda läppar, ett leende guld värt och mycket vacker. Jag trodde verkligen inte det var sant, jag, Tom Kaulitz var kär, på riktigt! Även i den finaste på jorden, vilket hon inte tyckte själv. Men jag visste att hon var det finaste och dyraste i världen. Jag kysste Julia och hon besvarade kyssen, jag särade på hennes läppar och min tunga dansade ömt mot hennes. kyssen pågick en stund tills Bill avbröt den. ''Skulle vi äta frukost eller varandra?'' Sofia fnissade och jag såg hur Julia rodnade men jag bara log åt henne. ''Jag föredrar Julia, men det går bra att äta frukost också.'' Nu tungkysstes Bill och Sofia och jag bara kunde inte låta bli att retas lite ''Skulle vi äta frukost eller varandra?'' Härmade jag Bill hånfullt. ''Ha Ha Ha! Jättekul, det var du som började!'' Svarade Bill stolt. ''Ja! Men det var du som började klaga!'' Sa jag ännu stoltare. Bill förblev tyst en stund. ''Vänta här min lilla ros, så ska jag hämta frukost!'' Sa jag till Julia. ''HAHAHAHAHAHA MIN LILLA ROS! JAG DÖR!'' Kved Bill av skratt medan han vek sig dubbel. Det tog inte så lång tid innan han låg på golvet och höll sig för magen. Han grät av garv. Jag fnissade till lite för han såg så rolig ut. ''Hon är ju min lilla ros, men säg inte så mycket lille Billiiiie för jag har nog hört när du sagt min lilla sockerbit till Sofia!'' Svarade jag och skrattade högt medan jag klappade i händerna. Bill var röd som en tomat i ansiktet och jag tyckte jag varit väldigt rolig. Jag gick till kylskåpet och tog ut en yoghurt och hällde upp i två skålar. Jag drog ut en låda och tog med mig två skedar på vägen tillbaka till bordet. ''Tack älskling.'' Julia log mot mig och började äta yoghurten. När vi var klara gick vi iväg med skålarna till diskbänken. Julia ställde sig på tå och jag omfamnade henne. ''Jag älskar dig.'' Viskade hon. ''Och jag dig.'' Svarade jag och vi tungkysstes igen.
___________
Kommentera flitigt!
Vi gick ut ur rummet och in i köket. Jag möttes av Sofia's och Bill's varma blickar, trots att Bill inte var lika glad som vanligt. Det kunde man märka. Sofia såg inte heller så peppad ut, säkert 'smittad' av Bill. Varken jag, Sofia eller Bill hade orkat sminka oss än så vi såg alla trötta ut. Bill var fin även utan smink, och man kunde se likheten mellan honom och Tom. ''Värst vad ni var glada!'' Sa Tom till Bill och Sofia. ''Jo.. Tom..'' ''Ja..?'' ''Vi måste tillbaka till Tyskland och jobba om ca. en månad, och kanske inom en kortare period.. Jag vill inte lämna Sofia här, jag vill inte!'' Sa Bill och Tom rusade upp på rummet men kom snabbt tillbaka. Man kunde se att han och Bill var nära till tårar. Jag däremot bara stirrade på Bill och tårarna rann ner för mina kinder. Tom såg på mig och strök mig över håret. ''Älskling, gråt inte snälla! Jag vill inte se dig såhär ledsen.. Vi ska ta vara på tiden..'' Jag såg honom i ögonen och kunde nog urskilja en tår som sakta men säkert rullade ner för hans kind och sedan droppa ner på min hand. Det gjorde ont att se honom såhär. Jag skulle sakna Tom, jag skulle inte stå ut utan honom. Jag vet inte hur länge han skulle vara borta heller. Jag begravde mitt ansikte i Tom's ena arm och han strök mig över ryggen. Tom sa tröstande meningar. Han var den enda som kunde förstå mig. ''Vi kommer fixa det här, vi är starka eller hur? Vi ska ha roligt nu så mycket som möjligt. Och du vet att jag kommer tillbaka, jag kommer också längta efter dig Julia!'' Ibland trodde jag att han kunde läsa mina tankar. ''Tom, jag älskar dig! Jag ska vara stark, för din skull ska jag vara stark!'' Han pussade mig på pannan.
Bill
Jag log åt det söta paret framför mig, hur de visade att de älskade varandra, hur söta de var tillsammans och hur de tröstade varandra. Jag var glad att Tom äntligen hade hittat den rätta. Min bror, som inte trodde på kärlek. Jag tror Sofia läst mina tankar. ''Bill, se så söta de är!'' Hon var lutad mot mig när hon viskade i mitt öra.
Tom
Julia hade äntligen slutat gråta, det var mycket bättre att se henne le än att se henne vara ledsen. Idag ville jag överraska henne. Jag hade köpt en hjärtformad ask med hjärtformade chokladbitar inuti, bytt sängkläder till vitt och strött ut röda rosenblad på dubbelsängen vi hade på rummet. På sängen hade jag även lagt en lapp. Jag såg på Julia. Som jag beskrivit min drömtjej såg hon ut. Långt mjukt blont hår, blå vackra ögon, naturligt nästan röda läppar, ett leende guld värt och mycket vacker. Jag trodde verkligen inte det var sant, jag, Tom Kaulitz var kär, på riktigt! Även i den finaste på jorden, vilket hon inte tyckte själv. Men jag visste att hon var det finaste och dyraste i världen. Jag kysste Julia och hon besvarade kyssen, jag särade på hennes läppar och min tunga dansade ömt mot hennes. kyssen pågick en stund tills Bill avbröt den. ''Skulle vi äta frukost eller varandra?'' Sofia fnissade och jag såg hur Julia rodnade men jag bara log åt henne. ''Jag föredrar Julia, men det går bra att äta frukost också.'' Nu tungkysstes Bill och Sofia och jag bara kunde inte låta bli att retas lite ''Skulle vi äta frukost eller varandra?'' Härmade jag Bill hånfullt. ''Ha Ha Ha! Jättekul, det var du som började!'' Svarade Bill stolt. ''Ja! Men det var du som började klaga!'' Sa jag ännu stoltare. Bill förblev tyst en stund. ''Vänta här min lilla ros, så ska jag hämta frukost!'' Sa jag till Julia. ''HAHAHAHAHAHA MIN LILLA ROS! JAG DÖR!'' Kved Bill av skratt medan han vek sig dubbel. Det tog inte så lång tid innan han låg på golvet och höll sig för magen. Han grät av garv. Jag fnissade till lite för han såg så rolig ut. ''Hon är ju min lilla ros, men säg inte så mycket lille Billiiiie för jag har nog hört när du sagt min lilla sockerbit till Sofia!'' Svarade jag och skrattade högt medan jag klappade i händerna. Bill var röd som en tomat i ansiktet och jag tyckte jag varit väldigt rolig. Jag gick till kylskåpet och tog ut en yoghurt och hällde upp i två skålar. Jag drog ut en låda och tog med mig två skedar på vägen tillbaka till bordet. ''Tack älskling.'' Julia log mot mig och började äta yoghurten. När vi var klara gick vi iväg med skålarna till diskbänken. Julia ställde sig på tå och jag omfamnade henne. ''Jag älskar dig.'' Viskade hon. ''Och jag dig.'' Svarade jag och vi tungkysstes igen.
___________
Kommentera flitigt!
Annons
Comment the photo
hallonbars
Sun 24 Oct 2010 12:40
''Hon är ju min lilla ros, men säg inte så mycket lille Billiiiie för jag har nog hört när du sagt min lilla sockerbit till Sofia!''
HAHAHA jag dör XD
MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER
HAHAHA jag dör XD
MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/xandeinerseite/475496931/
Visa toppen
Show footer