Thursday 4 March 2010 photo 2/2
|
När drivkraft och ambition möter tonåring och nervös förälder.
Jag har en dotter, 15 år, som åker epa. Hon är ensam tjej i Ström om detta och en riktigt liten problemlösare. Hon är grym på utmaningar och dagen till ära hade hon bestämt med sig själv att det var dags för långtur med denna epa.
Tillsammans med vännina skulle hon åka epa till Backe och Landsomberget för att åka bräda över dagen.
Sagt och gjort, mor och far var övertalad, det var dagen med stort D.
Resan fortlöpte i lagom fart för att gott och väl hinna se naturen. Någon timma senare passerade hon Backe.
Men halvvägs mellan Backe och Landsomberget händer något. Epan går för långt ut i vägkanten. Hon säger själv att det var plogat bredare än vägen var bred och däcken skar ner i diket.
Epan åkte ut i snön och där satt ungdomarna. Vid god hälsa men något shockade kan man tänka.
Epan satt nu så långt av vägen att det inte fanns möjlighet för att ta sig upp för egen maskin. De kämpade en stund, men fick ge upp. Epan satt i snö och hade tillsynes klarat sig bra, precis som ungdomarna.
Min dotter gör som hon blivit instruerad av nervös fader, hon ringer hem. När jag får situationen förklarad för mig gör jag mitt yttersta för att inte visa min oro i telefonen. Hon var förvånadsvärt lugn och sansad. Mer intresserad av att lösa problemet än att i panik kräva omedelbar hämtning. Här skulle ju åkas bräda!
Efter mottagen information avslutade jag samtalet. Jag lovade ringa tillbaka inom 10 minuter med en lösning.
Sagt och gjort. 6-7 mil hemifrån hade nu min 15 åriga dotter kört av vägen med epan. Hennes lugn och sinnesnärvaro fick mig att tänka klart:
Vart hittar man hjälp i Backe, jag vet ju ingenting om Backe.
Självklart. Man ringer den lokala bensinstationen. Trafikbutiken i Backe svarade snabbt. Klart det fanns lösning. Jag fick tips om namn och nummer till lokal traktorentreprenör. Efter en stund svarade även denne trevlige man.
Snacka om servicekänsla: "-Självklart, inga problem, jag kan vara där om 15 minuter. Såg förresten henne passera för en stund sen här i närheten"
Under tiden vi väntar på hans ankomst ringer jag min dotter för att kontrollera läget. De hade stoppat en större bil som passerat. Denne (okänt namn, men värd ett stort tack) ställde upp med bogsering.
Efter lite kamp kom epan åter upp på vägen och tjejerna var på väg mot sitt mål igen.
Ett snabbt samtal till det servicevilliga traktorentreprenören för att avboka honom avslutade ärendet.
En dag i slalombacken med mat i restaurangen passerade och hemresa påbörjades. Självklart hade vi ett par sms och samtal under dagen.
Hemresan blev tydligen kall och med begränsat ljus, det framkom dock inte när jag pratade men min självständiga tonåring. Det visade sig att kylaren var packad med snö och att ena lycktan fått sig en törn.
Väl hemma kom en trött och frusen ung dam med viss magont. Visst hade hon vart nervös, men hon löste situationen storstilat och jag kunde gå från nervös far till stolt far.
Jag hade min bil tankad hela tiden. Vi hade båda välladdade mobiltelefoner. Jag var 60 minuter bort om nåt skulle hända. Lämnade aldrig huset för att stå standby.
Två saker gav dagen: En grym respekt för Backebornas servicekänsla!
En läroresa för min dotter i självständighet och problemlösning.
Eller, kanske en sak till: Halvt hjärtattack för en stackars tonårsfar.
Men, Snyggt jobbat av båda brudar! Thats girl power!
Ha´n artu´n dag
Thomas Östensson
Affarsnyttnorr.se
Jag har en dotter, 15 år, som åker epa. Hon är ensam tjej i Ström om detta och en riktigt liten problemlösare. Hon är grym på utmaningar och dagen till ära hade hon bestämt med sig själv att det var dags för långtur med denna epa.
Thomas Östensson
Comment the photo
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/xblackflower/446181097/