Thursday 27 December 2007 photo 26/26
|
Fråga 25-åringen som försökte avrätta sig själv med hjälp av elektricitet. Han överlevde, men har nu inga armar längre. Vad sägs om att hoppa? Fråga John. Han brukade vara riktigt intelligent med ett underbart sinne för humor. Men det var innan han kastade sig från en byggnad. Nu har han en hjärnskada och kommer alltid att behöva vård. Han hankar sig fram med sina anfall, och lever i en dimma. Men, värst av allt, han VET att han brukade vara normal. Vad sägs om piller? Fråga 12-åringen med omfattande leverskador efter en överdos. Har Du någonsin sett någon dö av en leverskada? Du blir gul. Det är inte lätt att leva så. Vad sägs om en pistol? Fråga 24-åringen som sköt sig själv i huvudet. Nu släpar han efter med ett ben när han går, har en arm som han inte kan använda, och så saknar han syn och hörsel på ena sidan. Han överlevde sitt idiot-säkra försök. Det kanske Du också gör. Men... vem kommer att torka bort Ditt blod från mattan eller skrapa bort Din hjärna från taket? Städföretag kan vägra att utföra sådana jobb - men NÅGON måste ju göra det. Vem kommer att få skära ner Dig från stället där Du hängde Dig själv, eller identifiera Din uppsvällda kropp efter en dränkning? Din pappa? Din mamma? Din fru? Din son? Självmordsbrevet som är varsamt skrivet med kärlek är ingen hjälp alls. De som älskade Dig kommer ALDRIG att återhämta sig helt. De kommer att känna ångest och en smärta som aldrig tar slut. Självmord är smittande. Se på Din familj. Titta närmare på 4-åringen som leker på mattan med sin bil. Om Du tar livet av Dig ikväll, så kanske 4-åringen också gör det om 10 år. Du HAR andra val. Du säger att Du inte vill bli stoppad? Att Du fortfarande vill göra det? - Okej, då ses vi väl på psykvården senare. Då får vi jobba vidare med det som Du har kvar.. Kom i håg: Självmord är en permanent lösning på ett tillfälligt problem.
Annons