hur kan man sakna någon innan den ens är borta?

pontus, du åker hem till ett långt nytt äventyr nere i skåne. önskar dig lycka till med allt, vi ska hålla kontakten, har kommit dig nära under lovet, inte samma djup som vi hade runt 9an. men sånt är livet.

minns alla gånger vi var ute och knallade i strängnäs stad och bara pratade, skit samma vart vägen ledde utan det ända som var viktigt var vad den andra berättade, insåg från första gången vi umgicks att vi var lika, tappade hakan när du berättar saker och jag verkligen kände igen mig i dem.

vi båda har haft problem, med kärlek, vänskap, familj osv. och vi har alltid ställt upp för varandra. känns som det inte går på samma sätt nu när vi under skolgången bor 100 mil ifrån varandra.

ibland kan man bara glida ut ensam och gå och tänka tillbaka på alla minnen vi har, alla moppeturer mitt i natten, alla jävla lan, alla promender and so on. kan inte göra annat än att le åt det och tänka att det var så sjukt awesome.

alla lan, var samma sak, men varje gång var exakt lika rolig, helt galet.
alla fester, var sjuka, men sålänge du var där så kunde världen runt en vändas upp och ner men vi står kvar helt orörda med ett flin på läpparna.
alla promenader, är ofta ute och går med folk, väldigt ofta. men god damn, finns inget som klår våra. alltid samma väg, alltid samma tid. lira några gathers sen bara "Ej fan, vi drar ut och går!" alla idioter lackar men who gives a fuck.

helt sjukt när man tänker tillbaka.

Pontus, bästa vännen jag haft. youre #1

Annons

The photo has no tags

January 2011