December
Wednesday 17 June 2009 photo 1/1
|
nu äre dags att skriva av sig igen, jag har så mkt tankar och funderingar inom mig, just nu.. Alltid.
För första gången på länge, skriver jag med tårar i ögonen. Så jävla trött o irriterad på allt.
Trött på alla krav som ställs på mig, trött på alla gräl, trött på att få kämpa som ett as för nåt som sägs vara enkelt,
trött på att tillhöra den här familjen,trött på att höra hur oduglig jag är, trött på att ha fel och framför allt, trött på mig själv.
Trött på att titta mig i spegeln, och se en tom blick titta tillbaka. Trött på allt. Jag vill vara lycklig.
Men vem vill inte ? Alla har vi olika saker som vi blir lyckliga av, ungefär 40 procent får som dom vill.
Men resten då? är vi dömda att misslyckas? är vi dömda att inte klara av det vi ger oss in i? Är vi dömda
att inte få som vi vill?
Häromdagen, när jag skulle bestämma vilken färg jag ville ha i mitt rum, sa hon tjejen
som hjälpte mig att nu för tiden vill alla ha neutrala färger i sina sovrum. Då börja jag fundera, igen!
Ska inte vårat sovrum visa vilka vi är? Ska inte sovrummet visa våra personligheter och stilar?
Och hur många finns det egentligen kvar idag, som faktist är neutrala själva? Som människor? typ noll.
Varför vill man ha ett neutralt rum när man själv är färgglad (kunde inte sätta ett namn på't)?
Är det för att man vill synas mer? Är det för uppmärksamhetens skull? Vill vi att den neutrala färgen på väggarna
ska ta fram färgen i oss själva? Jag tycker att det är ganska konstigt.
Satt o fundera på en annan sak häromdagen, hur alla som är nykära beskriver sig själva som lyckliga. visst, det
är säkert trevligt o så. Men behöver man verkligen en annan människa för att vara lycklig? Betyder inte det att
vi inte klarar oss själva? Trots att alla säger att dom är så självständiga? Måste man ha en partner för att vara
lycklig? Visst, man vill ha nån som älskar en, det fattar ju jag med, men jag menar, man kan vara lika älskad
av en bra kompis, eller en släkting,räcker inte det? Duger inte deras kärlek för att man ska vara lycklig?
Vad är egentligen lycka? Jag ställer mig frågan ungefär 1000000 ggr om dagen, ändå får jag aldrig nåt svar,
jag förstår inte, hur kan man sätta etikett på något så abstrakt?
Ibland, känner man sig lycklig, betyder det att man är lycklig just då, eller är det bara en svag glädjekänsla
man har? Och om man nu vet att man är lycklig, hur behåller man det? det blir ju oftast så att, efter regn
kommer solsken, men efter regn kan det inte vara sol hela tiden, utan det kommer ju komma en tid då solen går
ner eller det börjar åska, typ. eller hur?
För första gången på länge, skriver jag med tårar i ögonen. Så jävla trött o irriterad på allt.
Trött på alla krav som ställs på mig, trött på alla gräl, trött på att få kämpa som ett as för nåt som sägs vara enkelt,
trött på att tillhöra den här familjen,trött på att höra hur oduglig jag är, trött på att ha fel och framför allt, trött på mig själv.
Trött på att titta mig i spegeln, och se en tom blick titta tillbaka. Trött på allt. Jag vill vara lycklig.
Men vem vill inte ? Alla har vi olika saker som vi blir lyckliga av, ungefär 40 procent får som dom vill.
Men resten då? är vi dömda att misslyckas? är vi dömda att inte klara av det vi ger oss in i? Är vi dömda
att inte få som vi vill?
som hjälpte mig att nu för tiden vill alla ha neutrala färger i sina sovrum. Då börja jag fundera, igen!
Ska inte vårat sovrum visa vilka vi är? Ska inte sovrummet visa våra personligheter och stilar?
Och hur många finns det egentligen kvar idag, som faktist är neutrala själva? Som människor? typ noll.
Varför vill man ha ett neutralt rum när man själv är färgglad (kunde inte sätta ett namn på't)?
Är det för att man vill synas mer? Är det för uppmärksamhetens skull? Vill vi att den neutrala färgen på väggarna
ska ta fram färgen i oss själva? Jag tycker att det är ganska konstigt.
är säkert trevligt o så. Men behöver man verkligen en annan människa för att vara lycklig? Betyder inte det att
vi inte klarar oss själva? Trots att alla säger att dom är så självständiga? Måste man ha en partner för att vara
lycklig? Visst, man vill ha nån som älskar en, det fattar ju jag med, men jag menar, man kan vara lika älskad
av en bra kompis, eller en släkting,räcker inte det? Duger inte deras kärlek för att man ska vara lycklig?
Vad är egentligen lycka? Jag ställer mig frågan ungefär 1000000 ggr om dagen, ändå får jag aldrig nåt svar,
jag förstår inte, hur kan man sätta etikett på något så abstrakt?
man har? Och om man nu vet att man är lycklig, hur behåller man det? det blir ju oftast så att, efter regn
kommer solsken, men efter regn kan det inte vara sol hela tiden, utan det kommer ju komma en tid då solen går
ner eller det börjar åska, typ. eller hur?
Comment the photo
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/xduracellkanin/387887397/
Visa toppen
Show footer