Sunday 11 October 2009 photo 1/3
![]() ![]() ![]() |
Livet är en bergochdalbana. Mycket blandade känslor. Vet varken till eller ifrån längre. Vissa saker är jag bergsäker på, vissa saker vet jag inte alls, jobbig kombination, det finns inget mellanläge. Inget som är lagom, o lagom är ju alltid bäst, eller hur?. Övernattningskalas/filmkväll hos noomi i helgen, trevligt vare, om man räknar bort vissa ögonblick, har inte behövt anstränga mig så mycket för att hålla inne ord, känslor o misstyckande , på väldigt länge. Lite stolt över mig själv som klarade det, iaf hyffsat (:
Ni får tycka jag är konstig, har aldrig sagt nåt annat.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Har så mycket o skriva så allt skulle komma i värsta röran om jag bara stängde av mig o lät fingrarna skriva, som jag brukar göra. Men det spelar nog ingen roll, förväntar mig inte att många ska läsa detta ändå. Har funderat länge, på om jag borde svälja min stolthet o förlåta? Om jag borde svälja min stolthet o ringa henne? Träffa henne? Börja vara där igen..? Fattar egentligen inte vad jag sysslar med, jag hade lätt för o förlåta innan! Kunde glömma bort bråk innan det ens var färdigbråkat, nu ser jag våra bråk om och om igen, så fort jag inte är sysselsatt med nåt annat, som ett band som hakat upp sig, spelas scenerna upp framför mig,. Orden, svordommarna, skriken, ibland mer än så. Allt brukade gå överstyr, ingen som gjorde något åt saken. Är det såhär det ska vara? Jag försöker intala mig själv o andra att jag mår bra, o att jag itne tar åt mig, inte tar åt mig det ni säger om mig, till mig, det ni gör för att visa hur oduglig jag är, det ni gör för att visa hur fel det var att jag föddes. Men ibland undrar jag om jag har fel, ibland undrar jag om jag är samma person nu, efter all skit. En del av mig funderar på om jag förändrats till det bättre, för ensamhet ger självständighet, eller hur? Och är man inte mest ensam, när dom 2 personerna i världen, som är programerade att älska en, säger att du inte är värd deras kärlek? . Det är en väldigt liten del av mig som tror så. Den största delen säger att jag har förändrats, till en person som inte vågar lita, som inte vill lita. Som inte tror på tillit, kärlek eller lycka. Som inte tror på ödet, under eller lyckliga slut? Är det mitt fel? Eller kan jag skylla på dem, utan att skylla ifrån mig?
Älska som om du aldrig blivit sårad. För all kärlek, är bra kärlek!
Ni får tycka jag är konstig, har aldrig sagt nåt annat.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Har så mycket o skriva så allt skulle komma i värsta röran om jag bara stängde av mig o lät fingrarna skriva, som jag brukar göra. Men det spelar nog ingen roll, förväntar mig inte att många ska läsa detta ändå. Har funderat länge, på om jag borde svälja min stolthet o förlåta? Om jag borde svälja min stolthet o ringa henne? Träffa henne? Börja vara där igen..? Fattar egentligen inte vad jag sysslar med, jag hade lätt för o förlåta innan! Kunde glömma bort bråk innan det ens var färdigbråkat, nu ser jag våra bråk om och om igen, så fort jag inte är sysselsatt med nåt annat, som ett band som hakat upp sig, spelas scenerna upp framför mig,. Orden, svordommarna, skriken, ibland mer än så. Allt brukade gå överstyr, ingen som gjorde något åt saken. Är det såhär det ska vara? Jag försöker intala mig själv o andra att jag mår bra, o att jag itne tar åt mig, inte tar åt mig det ni säger om mig, till mig, det ni gör för att visa hur oduglig jag är, det ni gör för att visa hur fel det var att jag föddes. Men ibland undrar jag om jag har fel, ibland undrar jag om jag är samma person nu, efter all skit. En del av mig funderar på om jag förändrats till det bättre, för ensamhet ger självständighet, eller hur? Och är man inte mest ensam, när dom 2 personerna i världen, som är programerade att älska en, säger att du inte är värd deras kärlek? . Det är en väldigt liten del av mig som tror så. Den största delen säger att jag har förändrats, till en person som inte vågar lita, som inte vill lita. Som inte tror på tillit, kärlek eller lycka. Som inte tror på ödet, under eller lyckliga slut? Är det mitt fel? Eller kan jag skylla på dem, utan att skylla ifrån mig?
Älska som om du aldrig blivit sårad. För all kärlek, är bra kärlek!
Comment the photo
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/xduracellkanin/416347572/