Tittar ut genom fönstret, naturen flyger förbi i en mäktig fart.. Tankarna flyger ännu snabbare, ändrar riktning, men med samma innehåll. Musiken på radion hörs nånstans i bakgrunden, sätter melodi på mina tankar. Formar. Ändrar.
Jag älskar dig för mycket för att låta dig lämna mig, låta dig välja nån annan före mig. Jag är ledsen. Jag älskar dig för mycket för mitt eget bästa. Det har jag sagt många ggr förr. Och jag kommer säga det igen. Vad som än händer är det alltid du och jag. Bland alla andra. Alltid du och jag. Denna texten håller inte riktigt ihop men du förstår nog vad jag menar, och vad jag pratar om (: .

Jag finner inga ord egentligen, vilket är konstigt, att skriva har alltid varit min utgång, min sista utväg för att förmedla mina känslor, slippa ha dom gnagande inom mig.. Älskar att bara skriva av mig och sen lämna det bakom mig. Men jag kan inte längre.

du borde ju veta med tanke på att hon smsa dig......