Hur kan man få ihop allt man vill göra i livet, och ändå hinna med o må bra? Hur kan man göra allt kul man vill, och samtidigt hinna med allt man måsta göra? Utan att fastna i stressen, ångesten och sömnlösheten?
Det är en fråga jag behöver svar på. Är det rätt att dra av tid från sömn och drömmar, för livet och verkligheten?

Jag vill helt enkelt för mycket.

Vi drömmer om natten, vi lever livet på dan. När man drömmer en mardröm, vaknar man upp med lite panik, men man lugnar sig snart. För då vet man att det bara var en dröm. Jag, som många andra, drömmer svart om natten, jag är fast i min svarta dröm och den vägrar släppa mig. Det finns många som jag, som drömmer samma svarta dröm. Vi alla, lugnar oss när vi vaknat. Men varför? Är verkligheten lugnare, säkrare, lättare? När man vaknar upp ur sin svarta dröm, går man upp och ut i världen. Till stressen, ångesten, kraven och sveken. I verkliga livet kan alla nå dig, alla kan skada dig med bara ett par välriktade ord.
Du behöver inte vara rädd, du behöver inte vakna i panik. Men du behöver bevisa gång på gång att du duger. Men i din svarta dröm, där inne kan ingen nå dig, du kan vara den du är, du kan vara fri.

Så egentligen kanske det är bäst att vara fast i sin svarta dröm, få panik för att man vaknat. Vägra möta världen.

När ska ni inse, att min svarta dröm, är ni? När ska ni inse att jag drömmer svart, på grund av er?
När ni inser att ni inte längre kan nå mig, det är då ni ska inse vad ni gjort med mig.

Du skriver så fint Ava. Jag förstår precis.