December
Saturday 26 December 2009 photo 1/1
|
Livets stora orättvisor. Jag förstår inte livets uppbyggnad, jag gör verkligen inte det.
Men vem är jag till o ifrågasätta? Att sparka på en person när hon eller han ligger ner, det är inte ok. men om personen ligger ner utan att visa det, är det ok då? Isåfall får jag väl acceptera att jag gång på gång blir sparkad på när jag ligger ner, inte bara ligger ner, utan ligger ner med huvudet i marken, och har gett upp hoppet, om allt. Jag inte bara kanske blir omflyttad, utan jag blir även bortglömd av dom jag älskar mest, blir enkelt utbytt mot en annan, utan att ens få veta det, att jag dag efter dag har en "dålig dag" och inte får ihop något flyt i livet? Jag hackar mig fram genom dagarna. Det är jullov. Det ska vara kul, det ska vara party, det ska vara mysigt. Här sitter jag, 15år, i min ensamhet, inte bara ensam i mitt rum, utan även ensam i hemmet, klockan är 02:23 och min kudde är fuktig av tårar. Mysigt är det inte iallafall. Jag försöker vara stark, jag försöker förlåta. Men hur många gånger ska samma personer, samma person, samma grupper svika innan man ger upp och hellre är ensam? Hur många gånger ska man behöva förlåta utan att det gör någon skillnad? Hur många gånger ska man behöva se förbi saker som sedan kommer tillbaka och biter dig i arslet? Är det bättre o vara ensam o aldrig bli sårad? Du sviker sällan dig själv, eller hur?
Alltför ofta hatar jag att jag är jag. Jag vill vara som jag är, men jag vill vara liten igen, allt var förjävla mycket mer party då.
Men vem är jag till o ifrågasätta? Att sparka på en person när hon eller han ligger ner, det är inte ok. men om personen ligger ner utan att visa det, är det ok då? Isåfall får jag väl acceptera att jag gång på gång blir sparkad på när jag ligger ner, inte bara ligger ner, utan ligger ner med huvudet i marken, och har gett upp hoppet, om allt. Jag inte bara kanske blir omflyttad, utan jag blir även bortglömd av dom jag älskar mest, blir enkelt utbytt mot en annan, utan att ens få veta det, att jag dag efter dag har en "dålig dag" och inte får ihop något flyt i livet? Jag hackar mig fram genom dagarna. Det är jullov. Det ska vara kul, det ska vara party, det ska vara mysigt. Här sitter jag, 15år, i min ensamhet, inte bara ensam i mitt rum, utan även ensam i hemmet, klockan är 02:23 och min kudde är fuktig av tårar. Mysigt är det inte iallafall. Jag försöker vara stark, jag försöker förlåta. Men hur många gånger ska samma personer, samma person, samma grupper svika innan man ger upp och hellre är ensam? Hur många gånger ska man behöva förlåta utan att det gör någon skillnad? Hur många gånger ska man behöva se förbi saker som sedan kommer tillbaka och biter dig i arslet? Är det bättre o vara ensam o aldrig bli sårad? Du sviker sällan dig själv, eller hur?
Alltför ofta hatar jag att jag är jag. Jag vill vara som jag är, men jag vill vara liten igen, allt var förjävla mycket mer party då.
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/xduracellkanin/433388817/
Visa toppen
Show footer