Det är oftast bättre att falla själv än att fälla någon annan. Därav gör jag som jag gör. Jag tänker inte dra med dig ner, jag tänker låta dig sträcka på dig, o låta världen se, hur bra du är.

2010 lär inte bli mitt år.

Jag tänker inte visa världen vad som händer i mitt liv. Jag tänker ta smällen ensam, och se vilka som märker ändå. Det är oftast när man inte söker tröst, som man behöver den mest.
Jag tänker inte erkänna att han har knäckt mig, jag tänker sätta på ett leende, starkt som fan, och möta världen. Precis som den är.

Det var först när jag satt i kylan, som jag insåg vad jag höll på med. Hur jag lät dig knäcka mig, trots jag lovat att det inte skulle bli så. Tanken gav mig värme, ilskan värmde inifrån, pumpade ut i resten utav kroppen. Det var då jag bestämde mig.

Jag tänker inte be om förlåtelse, jag tänker be om frihet.

När jag sedan blir fri från dig, betyder det inte att det blir toppen, det inser jag oxå. Men nånstans påvägen har jag insett, att det inte är värt o stanna. Nu gäller det bara att jag vågar erkänna det för mig själv. O resten.

Världen är uppochner, ändå ser jag allt åt rätt håll. Det kanske är mig det är fel på after all?

Det är kanske du som är rätt o världen som det e fel på? Det tror jag iaf!