December
Wednesday 20 January 2010 photo 1/1
|
Jag vill skriva något bra, något som förmedlar det jag känner. Insidan känns inte bara som en bergochdalbana, den känns som hela jävla Liseberg. Det går upp och ner, höger och vänster, framåt och bakåt, inåt och utåt. När jag är längst ner i djupet, eller högst upp på toppen av sorg, läser jag dina ord, om och om igen, jag kan dom nästan utantill nu, men dom hjälper lika mycket, varje gång.
Jag förstår det inte, men nånting säger mig att jag inte borde förstå, att jag inte ska försöka förstå. Utan att det är såhär det ska vara. En sak förstår jag, och jag är sjukt tacksam. Jag har haft tur. Tur som hittat dig, Tur som har dig. Det är enkelt, lätt att förstå. Men ändå så unikt, så speciellt, så avancerat, så sjukt jävla bra. Det är vad det är. Det är vad du är. Tack! För allt..
Kompisen med stort K. Som jag sagt innan tror jag inte på att det finns en sådan. Tror inte på att det någonsin har funnits. Och tror definitivt inte på att det finns något som heter 'Bästis'. Tror inte på att det finns någon som står ut med en genom hela livet, med samma engagemang hela tiden. Människan är ingen kämpe, vi ger upp och byter ut, så fort det blir jobbigt. Vi väljer oss själva, om vi måste välja. Vi nekar sanningen, om det gör det lättare för oss. Alla gör så. Det är så det går till. Det finns undantag, precis som i allt annat. Men dom är inte många..
Ibland är människan patetisk. All smärta varje person får utstå, är jobbig. På olika sätt för varje person. Det värsta är, att mer än hälften av all smärta, får man från personerna man älskar mest. Vad säger det om oss? Om alla?
Sluta såra personer som älskar dig. Sluta såra personer du älskar.
och slutligen..
Lär dig att älska det och dom som är bra för dig!
Jag förstår det inte, men nånting säger mig att jag inte borde förstå, att jag inte ska försöka förstå. Utan att det är såhär det ska vara. En sak förstår jag, och jag är sjukt tacksam. Jag har haft tur. Tur som hittat dig, Tur som har dig. Det är enkelt, lätt att förstå. Men ändå så unikt, så speciellt, så avancerat, så sjukt jävla bra. Det är vad det är. Det är vad du är. Tack! För allt..
Kompisen med stort K. Som jag sagt innan tror jag inte på att det finns en sådan. Tror inte på att det någonsin har funnits. Och tror definitivt inte på att det finns något som heter 'Bästis'. Tror inte på att det finns någon som står ut med en genom hela livet, med samma engagemang hela tiden. Människan är ingen kämpe, vi ger upp och byter ut, så fort det blir jobbigt. Vi väljer oss själva, om vi måste välja. Vi nekar sanningen, om det gör det lättare för oss. Alla gör så. Det är så det går till. Det finns undantag, precis som i allt annat. Men dom är inte många..
Ibland är människan patetisk. All smärta varje person får utstå, är jobbig. På olika sätt för varje person. Det värsta är, att mer än hälften av all smärta, får man från personerna man älskar mest. Vad säger det om oss? Om alla?
Sluta såra personer som älskar dig. Sluta såra personer du älskar.
och slutligen..
Lär dig att älska det och dom som är bra för dig!
Visa toppen
Show footer