December
Thursday 16 September 2010 photo 4/21
|
27 Juli 2009
På vilken nivå, tror du att du skulle kunna trycka ner mig? hah.
Jag är starkare än du tror. och vet du varför? Jo, för att jag har spenderat hela mitt liv med att ignorera, glömma, förlåta. Dig. Det är därför jag nu, inte träffat dig på ett halvår, utan o sakna. Det är inte normalt. Jag trodde det var det. Jag trodde dig. Jag litade på dig. Men du svek, du svek nåt så otroligt. Jag trodde aldrig det skulle sluta svida, svida efter slaget du gav mig, som krossade hela mitt psyke. Jag har sett scenen framför mig så många ggr. Jag vill inte erkänna det, eller rättare sagt, jag vägrar erkänna hur ont det gjorde, o hur mkt det fortfarande sitter i.
Hur hemskt man mår, när den enda personen som är programerad att älska dig, inte bara påpekar hur allmänt fel du är, utan inte ens står ut att ha dig kvar i sitt liv. Det suger. Jag har lärt mig att inte visa känslor, jag har lärt mig att alltid vara glad, hur dåligt jag än mår egentligen. Jag menar, man ska aldrig dra med sig nån annan i fallet, eller hur? Man ska aldrig låta nån annan rädda en, när man drunknar i sin egen skit, eller hur? Det är så jag lärt mig det. Ingen vet om det är rätt eller fel.
Men vet du vad? Jag tänker tacka dig.det är sant, jag tänker vara den äldre o mognare av oss två, för vet du vad?
Du är inte svår att slå. Du är den mest patetiska jag vet. och nu slipper jag dig, föralltid. nu kan jag säga vad jag tycker, utan att få dåligt samvete. Jag kan säga vad jag vill, utan att känna att du har någon som helst makt. Och jag kan leva mitt eget liv, utan att följa dina regler. Jag har aldrig känt mig mer självständig i hela mitt liv. Och vem vet, jag kanske klarar mig bättre senare i livet, för det du gjort. Då kan jag titta tillbaka o skratta, ett äkta hånskratt, precis som skrattet jag fick när jag tog min väska o stack.
Då får du se hur det känns. Din jävel.
Skrattar bäst som skrattar sist.
Hur hemskt man mår, när den enda personen som är programerad att älska dig, inte bara påpekar hur allmänt fel du är, utan inte ens står ut att ha dig kvar i sitt liv. Det suger. Jag har lärt mig att inte visa känslor, jag har lärt mig att alltid vara glad, hur dåligt jag än mår egentligen. Jag menar, man ska aldrig dra med sig nån annan i fallet, eller hur? Man ska aldrig låta nån annan rädda en, när man drunknar i sin egen skit, eller hur? Det är så jag lärt mig det. Ingen vet om det är rätt eller fel.
Du är inte svår att slå. Du är den mest patetiska jag vet. och nu slipper jag dig, föralltid. nu kan jag säga vad jag tycker, utan att få dåligt samvete. Jag kan säga vad jag vill, utan att känna att du har någon som helst makt. Och jag kan leva mitt eget liv, utan att följa dina regler. Jag har aldrig känt mig mer självständig i hela mitt liv. Och vem vet, jag kanske klarar mig bättre senare i livet, för det du gjort. Då kan jag titta tillbaka o skratta, ett äkta hånskratt, precis som skrattet jag fick när jag tog min väska o stack.
Då får du se hur det känns. Din jävel.
Visa toppen
Show footer