30 nov 2009

Jag kommer att vara som jag är , vad ni än säger, vad ni än tycker, vad ni än tror. Vad ni än gör och vad ni än vill. Så är det. Jag föddes inte för eran skull,och kommer därför inte följa era åsikter om rätt och fel. Livet suger och äger i omgångar, så är det för alla. Lev med det så är det lättare, tro mig. Det känns som att jag fått en lättare syn på saker och ting. Jag försöker att inte klura på saker eller förvränga saker och få allt dåligt. Jag var himla bra på det förr. I hemlighet är jag det fortfarande. Men jag försöker, försöker så hårt. Men jag är så rädd för att misslyckas. Så rädd för att falla ner. Så rädd att fastna i det negativa. Så rädd för att lyckas se allt på ett dåligt sätt. Rädsla stoppar en från att prestera, sa en lärare till mig en gång. Hon visste vad hon sa. Men man kan inte hjälpa rädsla, eller hur?
Hur kan man då hjälpa sig själv att prestera bättre? Hur kan då det vi prestera i livet, förändra vårat liv? Så många frågor, så få svar.

Blir livet bättre av att fråga, eller lever vi för evigt i mörkret, när vi undrar som vi gör? Ska man bara se ljuset och släppa taget om alla sina funderingar? Det är trots allt i grund och botten våra tankebanor som gör oss till dom vi är. Varje svar du får i livet, hjälper dig att bli mer du, växa mer, växa uppåt

och om vi nu vågar släppa taget o fråga, vem ska man fråga?

synd ;) alla vet att jag är det!