December
Thursday 16 September 2010 photo 14/21
|
22 dec 2009
Vad gör mig sämre än er? Vad gör mig tråkigare än er? Vad gör mig mer ovärd?
Jag förstår inte. Varför har alla hittat varandra, och nånstans på vägen, glömt bort mig? Eller kanske inte glömt bort mig, men kanske glömt av att komma ihåg mig?
Vad är meningen med att vara sig själv, om ingen uppskattar dig?
Jag letar inte efter förtående eller medlidande. Jag letar efter kompisen med stort K. Kompisen som alltid finns där, som jag alltid kan ha roligast med. Som är lik mig i personlighet och som jag kan vara med jämt, utan att vi tröttnar på varandra.
Kompisen som vet allt om mig, och som berättar allt om sig själv. Kompisen som alltid väljer mig framför alla andra. Och som jag alltid väljer först. Kompisen jag delar klass med. Kompisen som delar mina intressen. Kompisen jag alltid kan lita på, och som jag kan vara mig själv med. Kompisen som både skrattar och gråter med mig och inte vänder kappan efter vädret. Kompisen som jag både kan festa och plugga med. Kompisen som helt enkelt är bäst.
Jag har med tiden insett att kompisen med stort K finns inte. Att en sådan person inte är möjlig, inte i min värld iallafall. Folk tröttnar på mig, så fort det börjar bli något riktigt bra. Jag är som en telefon som gått sönder, älskad? Jo visst. Men värdelös. Då tröttnar alla efter ett tag. Och jag vandrar i samma gamla ensamhet, igen.
Jag vill att någon, av alla dom jag älskar. Ska älska mig lika mycket tillbaka. Att någon, av alla jag litar på. Ska lita lika mycket på mig. Jag vill att dom jag älskar mest, ska älska mig mest. För att vara någons andrahandsval, är som en käftsmäll på posten, mild, men den finns där.
Jag har med tiden insett, att den enda som alltid kommer finnas där för dig, är du själv.
Jag har förlorat tron på människan. Jag har förlorat tron i allmänheten. Jag har förlorat tron i mig själv
Jag förstår inte. Varför har alla hittat varandra, och nånstans på vägen, glömt bort mig? Eller kanske inte glömt bort mig, men kanske glömt av att komma ihåg mig?
Vad är meningen med att vara sig själv, om ingen uppskattar dig?
Kompisen som vet allt om mig, och som berättar allt om sig själv. Kompisen som alltid väljer mig framför alla andra. Och som jag alltid väljer först. Kompisen jag delar klass med. Kompisen som delar mina intressen. Kompisen jag alltid kan lita på, och som jag kan vara mig själv med. Kompisen som både skrattar och gråter med mig och inte vänder kappan efter vädret. Kompisen som jag både kan festa och plugga med. Kompisen som helt enkelt är bäst.
Jag har med tiden insett att kompisen med stort K finns inte. Att en sådan person inte är möjlig, inte i min värld iallafall. Folk tröttnar på mig, så fort det börjar bli något riktigt bra. Jag är som en telefon som gått sönder, älskad? Jo visst. Men värdelös. Då tröttnar alla efter ett tag. Och jag vandrar i samma gamla ensamhet, igen.
Comment the photo
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/xduracellkanin/472192933/
Visa toppen
Show footer