8 feb 2010

Jag lever i min egna bubbla. Jag har mitt eget skyddsglas. Jag andas min egen luft.
Jag vet inte vad som hänt, jag brukade inte vara sån här. Vad händer med en, när man förändras? Oftast bestämmer man det inte själv. Ändå är det så många som blir irriterade på dig när du 'inte är dig själv längre'. Men, man är sig själv vem man än är, eller hur? Så ser jag det iallafall.

Du är så jävla förändrad. Jag vet inte varför, eller varför jag ens bryr mig. Efter allt du gjort mot mig borde jag aldrig ens vilja tänka på dig. Ändå är du i mitt huvud allt för ofta. Jag kan inte låta bli att tänka på dig.

Alla gör misstag. Mer eller mindre. Stora eller små. Ofta eller sällan. Varje gång man gör ett misstag, lär man sig något nytt. Man lär sig att bli bättre, bli en bättre person med bättre omdömde. Men desto äldre vi blir, desto större blir våra misstag. Varför? Borde det inte vara tvärtom? Borde vi inte förhindra våra misstag eller göra mindre betydelsefulla misstag? Vad vet jag.?

Jag är bara en 15årig brud som skriver alldeles för ofta och för mycket. Som låter tankarna och känslorna skrivas ner i ord. Skrivas ner i meningar med början och slut. Detta för att kompensera upp hennes eget liv, som varken har början eller slut. Har ingen handling eller mening. Hennes liv går runt i en cirkel, medans det hon vill allra mest, finns i mitten. Behöver jag säga att hon inte når det?
Att inte nå sina drömmar och framtidshopp, gör henne förtvivlad. Gör henne till en brud utan hopp. Men full av drömmar. Hon önskade att det var tvärtom.

Jag gör ofta misstag. Det vet jag och jag erkänner det. Jag accepterar det också, till en viss del. Men när du gör dina misstag, ljuger du om det och vägrar se dina egna fel och brister. Mina misstag är många, men dina är stora. Frågan är vad som är bäst?

Men om man lär sig att erkänna och acceptera sina misstag borde det vara bättre, ellerhur?

Man lär sig av sina misstag, mitt var du.

Annons

The photo has no tags

January 2011