December
Thursday 16 September 2010 photo 20/21
|
10 mars 2010
Jag förstår inte, vad det är jag har gjort dig, gjort er?
Att resa sig och peka på mig och förklara för mig hur fel jag är och sedan hur fel jag gör. Det gör ont. Inte för att jag inte kan ta orden, vet ju att det bara kommer skit ur din mun ändå. Men för att det är så jävla förnedrande, så jävla irriterande och så jävla onödigt. Så jävla patetiskt att så fort du inte har svar på tal, ger du mit öknamn istället. Hackar och visar hur dålig jag är, men det är ju fortfarande du som inte vet vad du ska säga, eller hur?
Jag förstår inte suget i dig att såra, när du vet att du sårar. Jag är nästan säker på att du vet, säker på att du förstår. Du är ganska smart, när du själv vill.
Du är en snygg fasad, med en falsk insida. Jag trodde du var min vän. Nej, okej. Kanske inte min vän, men.. min bekant. Inte min fiende iallafall.
Jag sa till dig att du inte var som alla andra, att det var något med dig jag tyckte om. Jag insåg att jag både hade rätt och fel. Du är inte som alla andra, men jag gillar det inte längre. Jag har fått se hur du är egentligen. Och som sagt, du är inte som alla andra. För jag har aldrig mött någon så envis, så arg, så egoistisk och så oförstående som du. Aldrig mött någon som inte en enda gång kan inse att hon eller han har fel. Som gör misstag gång på gång och sedan pratar bort det, skrattar bort det eller skyller ifrån sig. Aldrig har jag mött någon som kommer åt mig som du.
Det är dåligt.
Högstadiet är ditt kungarike, men till vilket pris? Ha? Är du lycklig? Är du verkligen det? Varför tittar du på mig med sorg och beklagelse ibland? Vart försvann den fina människan du var? Finns du kvar? Finns den delen av dig som jag hoppas är ärlig kvar, eller försvann den?
Du trivs nog gott som kungen i djungeln, men ingen beundrar en kung som bara tänker på sig själv o sin passion. Det är så det funkar, så det alltid har funkat.
Genom alla tider, bland människor som i djungeln. Alltid.
Låt mig bara vara, så blir det bra. Det är inget hot, inget krav, inget tips. Bara en enkel önskan. För du går mig på nerverna nåt så otroligt. Och jag är ändå någon som brukar stå ut ganska bra.
Jag fattar inte att ni kunde få mig o bryta, även om det bara var för en stund
Att resa sig och peka på mig och förklara för mig hur fel jag är och sedan hur fel jag gör. Det gör ont. Inte för att jag inte kan ta orden, vet ju att det bara kommer skit ur din mun ändå. Men för att det är så jävla förnedrande, så jävla irriterande och så jävla onödigt. Så jävla patetiskt att så fort du inte har svar på tal, ger du mit öknamn istället. Hackar och visar hur dålig jag är, men det är ju fortfarande du som inte vet vad du ska säga, eller hur?
Jag förstår inte suget i dig att såra, när du vet att du sårar. Jag är nästan säker på att du vet, säker på att du förstår. Du är ganska smart, när du själv vill.
Det är dåligt.
Du trivs nog gott som kungen i djungeln, men ingen beundrar en kung som bara tänker på sig själv o sin passion. Det är så det funkar, så det alltid har funkat.
Genom alla tider, bland människor som i djungeln. Alltid.
Visa toppen
Show footer