December
Tuesday 15 February 2011 photo 1/1
|
Glädje. Lycka. När vet man? På riktigt? Kan man någonsin svara på frågan? Vad jämför man med då? Sitt förra liv kanske? Om man inte tror på det då?
Jämför man med någon annan då? Eller räknas det som den andres lycka?
Fan, så många frågor. Har jag någon att fråga? Jag vill fråga dig. Vill prata om livet och få nya uppfattningar. Fatta nya saker. Som då, saknar dig...
Vissa ögonblick känner jag mig sjukt lycklig. verkligen. men så är det väl alltid? Vissa ögonblick leker allt och i nästa är man under botten? Begravd och bortglömd. Är det inte så det ska vara?
Jag fick allt serverat på silverfat, allt jag önskat mig de senaste åren, kom samtidigt! Allt! Aldrig trodde jag att jag skulle ses som jag gör nu, få stå på toppen. Få se ner på dom som gjort dagarna sugiga och ändå ha folk vid min sida. Jag älskar det. Älskar att jag varit mig själv och världen tyckte om det! Men var jag mig själv? Det kändes som det. Tills jag fick höra det annorlunda. Men vem bestämmer rätt och fel när moralen är död?
Vem bestämmer vem jag är, när jag är borta? Jag är inte här.
Kan du hjälpa mig att komma tillbaka? Jag behöver din hjälp och det vet du... Utan dig är jag inte hel och det vet du. Det är något som ständigt ropar efter mig när vi inte är vi. Som ett spöke. Det kanske är ett spöke ? Vårat spöke? Själen i vårat förhållande, som försöker hålla ihop oss?
För dig kan jag tro.
Hjälp mig, bli vi. Jag älskar dig.
Jämför man med någon annan då? Eller räknas det som den andres lycka?
Fan, så många frågor. Har jag någon att fråga? Jag vill fråga dig. Vill prata om livet och få nya uppfattningar. Fatta nya saker. Som då, saknar dig...
Vissa ögonblick känner jag mig sjukt lycklig. verkligen. men så är det väl alltid? Vissa ögonblick leker allt och i nästa är man under botten? Begravd och bortglömd. Är det inte så det ska vara?
Jag fick allt serverat på silverfat, allt jag önskat mig de senaste åren, kom samtidigt! Allt! Aldrig trodde jag att jag skulle ses som jag gör nu, få stå på toppen. Få se ner på dom som gjort dagarna sugiga och ändå ha folk vid min sida. Jag älskar det. Älskar att jag varit mig själv och världen tyckte om det! Men var jag mig själv? Det kändes som det. Tills jag fick höra det annorlunda. Men vem bestämmer rätt och fel när moralen är död?
Vem bestämmer vem jag är, när jag är borta? Jag är inte här.
Kan du hjälpa mig att komma tillbaka? Jag behöver din hjälp och det vet du... Utan dig är jag inte hel och det vet du. Det är något som ständigt ropar efter mig när vi inte är vi. Som ett spöke. Det kanske är ett spöke ? Vårat spöke? Själen i vårat förhållande, som försöker hålla ihop oss?
För dig kan jag tro.
Hjälp mig, bli vi. Jag älskar dig.
Annons
Geo tag
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/xduracellkanin/484733627/
Visa toppen
Show footer