Monday 22 March 2010 photo 3/3
|
Jag är svag och liten, men brydde du dig? Nej.Spelar ingen roll, va ja gör, för du skiter i mig.Många kvällar blev till sena nätter i ensamhet,vad jag gör här på jorden e något jag inte längre vet.Jag skrek efter din hjälp men du vände och gick,när jag behövde dig som mest, var det istället tvekan jag fick.Ett hopp blev till tomma ord när du lämnade mig,
själen inne är trasig och jag vet att jag behöver dig.först gav du mig ett hopp, sen gjorde du mig besviken-Sårade du hårt, du gjorde mig så ensam och liten,ögonen börjar torka och tårarna får ett slut.
Vill försöka hitta syster, kanske svaret till vägen ut,hatad och lämnad, och den läker inte så.när du inte vet hur jag mår?Ser inget hopp, det försvann för så länge sen,ger livet en sista chans, men bara jag inte blir lämnad igen.Jag vill veta varför inget är som förut,är det jag som förändras?Förklara hur..Ser ingen mening med att ljuga om det här,sanningen är,Jag är inte lycklig såhär. !
Tryggheten försvagas och jag faller i hop,vill försöka åstadkomma, men allting är förstort.Kraven är för tunga men man måste kämpa på,lever med det faktum att, inget är som då.Vänner som sviker, något som tillhör verkligheten men varför lura någon på kärlek?Det är nått jag inte vet,försöker förstå, men det går inte ändå.Ingen trodde nog att det gick så långt,bara jag vet vad som sker, hoppas gud hör mina böner.När jag reser upp mot himlen, en plats som jag vill komma till,låt mig dö här och nu om det är det ni vill.Ni hatar mig så grovt så nu orkar jag inte stå här mera,
ingen kraft kvar i kroppen som får mig att gå.Jag gråter men ingen torkar kinden, som är våt,detta kanske är det bästa, jag älskar er förlåt.
själen inne är trasig och jag vet att jag behöver dig.först gav du mig ett hopp, sen gjorde du mig besviken-Sårade du hårt, du gjorde mig så ensam och liten,ögonen börjar torka och tårarna får ett slut.
Vill försöka hitta syster, kanske svaret till vägen ut,hatad och lämnad, och den läker inte så.när du inte vet hur jag mår?Ser inget hopp, det försvann för så länge sen,ger livet en sista chans, men bara jag inte blir lämnad igen.Jag vill veta varför inget är som förut,är det jag som förändras?Förklara hur..Ser ingen mening med att ljuga om det här,sanningen är,Jag är inte lycklig såhär. !
Tryggheten försvagas och jag faller i hop,vill försöka åstadkomma, men allting är förstort.Kraven är för tunga men man måste kämpa på,lever med det faktum att, inget är som då.Vänner som sviker, något som tillhör verkligheten men varför lura någon på kärlek?Det är nått jag inte vet,försöker förstå, men det går inte ändå.Ingen trodde nog att det gick så långt,bara jag vet vad som sker, hoppas gud hör mina böner.När jag reser upp mot himlen, en plats som jag vill komma till,låt mig dö här och nu om det är det ni vill.Ni hatar mig så grovt så nu orkar jag inte stå här mera,
ingen kraft kvar i kroppen som får mig att gå.Jag gråter men ingen torkar kinden, som är våt,detta kanske är det bästa, jag älskar er förlåt.
Directlink:
http://dayviews.com/xevelinaxd/449174059/