jag har upplevt något hemskt de senaste dagarna. för att förstå situationen drar jag en snabb resumé på de senaste månaderna.

det löste sig aldrig med honom, och jag var tvungen att ta vägen någonstans, jag jobbade under sommaren, glömde problemen och lät saker bero. sommaren förflöt, vackra saker hände, drömmar gick i uppfyllelse och hösten kom. och jag skulle flytta långt bort och plugga på högskola.

jag själv var exalterad, detta var ju det jag ville göra, men det var inte mina vänner, de var arga och ledsna. jag flyttade en vecka innan skolan började, första veckan var ensam, men jag uthärdade den. sedan drog det igång.

jag hade det fantastiskt, det blev bättre än jag någonsin kunnat tro, och minnena hemifrån bleknade snabbt. när jag kom hem var jag inte populär, de tyckte jag pratade fel.

när vi gick ut på kvällen spårade allting ur, mina vänner började gråta och hela kvällen blev pest. det blev bara smärtsamt att åka hem. och det skrämde mig.

jag fick snart veta att det blev inbokat att åka hem bara en dryg månad efter, och jag vill inte. mina vänner har vart här, och de sårade mig, det blev inte som tänkt. och i hennes ögon duger jag aldrig, jag är aldrig tillräckligt, och enda som gör att jag vill åka hem är honom, han som var mest hemsk när jag bodde hemma.

jag är så delad, min familj är här uppe nu, det är en vacker dröm, medans hemifrån vill de inget hellre än att ta ner mig på jorden..

Annons

The photo has no tags

August 2014