när jag gråter och allt känns som värst, brukar jag tänka på Shrek 2, ni vet där Fiona har ett kort, att varje gång det faller en tår på det där kortet kommer hennes goda fe.

och varje gång blir jag nästan ännu ledsnare över att jag inte själv har ett sådant kort. någon som kommer och ställer allt tillrätta, som mamma gjorde när man var liten.

numera ska man klara sig själv, stå på sina egna ben och lösa sina egna problem. det klarar jag oftast, men ibland är det lättast att krypa ihop i fosterställning med täcket över dig och nallen på magen. det löser inga problem, men det lättar på trycket oavsett problem.

om jag hade fått en krona varje gång någon sa att jag hade en skön personlighet hade jag vart rik, kanske inte miljonär men sexsiffrigt hade det vart. jag är trött på det, jag vill också vara vacker, men det är jag inte, eller jo enligt min pappa men han har ju ingen röst i den frågan.

jag antar att jag borde vara tacksam för vad jag har, att jag är frisk och har fina vänner. men jag får u aldrig den jag önskar, trots att den önskningen ändras ofta, jag är den som säger att kärleken är ingenting för mig.

Annons

The photo has no tags

August 2014