lördag 13 december 2008 bild 4/4
![]() ![]() ![]() |
Här är vård ett centralt ord. Handskas med människorna och livet med försiktighet, ty vi är alla bräckliga, anser personer med solen i denna del av Kräftan. Det gäller att visa varlighet, att skydda och vara tålmodig. Denna Kräfta undviker i det längsta att brusa upp eller yttra hårda ord, utan kräver av både sig själv och andra ett stort mått av behärskning. Status quo, förutsatt att det inte plågar någon, är idealtillståndet – varje förändring bör göras med största försiktighet och mycken eftertanke.
För dem med solen i denna del av Kräftan är livet något av en balansakt på spänd lina, men för vart steg man lyckas ta är belöningen stor. Frid är det naturliga tillståndet. Denna Kräfta är tillfreds med livet och världen, och i botten finns övertygelsen om att allt egentligen är ordnat till det bästa. Dessa Kräftor utstrålar ofta en värme som verkar smått helande på omgivningen, men någonstans lurar också ett slags otrygghet, eftersom de lever i förvissningen om varje tillstånds bräcklighet och ömtålighet. De kan oroa sig en hel del över sin egen hälsa och sitt eget välbefinnande, och känner sig sällan helt friska.
Förhållandet till fadern är lugnt och mjukt och fyllt av ömsesidig ömhet. De har det innerligaste förhållande, vill aldrig gräla eller vara oense och tappar aldrig helt kontakten med varandra. Deras relation är utpräglat känslomässig, kanske väl fåordig, och de är nästan alltid rörande överens. Fulla av tillit till varandra.
För dem med solen i denna del av Kräftan är livet något av en balansakt på spänd lina, men för vart steg man lyckas ta är belöningen stor. Frid är det naturliga tillståndet. Denna Kräfta är tillfreds med livet och världen, och i botten finns övertygelsen om att allt egentligen är ordnat till det bästa. Dessa Kräftor utstrålar ofta en värme som verkar smått helande på omgivningen, men någonstans lurar också ett slags otrygghet, eftersom de lever i förvissningen om varje tillstånds bräcklighet och ömtålighet. De kan oroa sig en hel del över sin egen hälsa och sitt eget välbefinnande, och känner sig sällan helt friska.
Förhållandet till fadern är lugnt och mjukt och fyllt av ömsesidig ömhet. De har det innerligaste förhållande, vill aldrig gräla eller vara oense och tappar aldrig helt kontakten med varandra. Deras relation är utpräglat känslomässig, kanske väl fåordig, och de är nästan alltid rörande överens. Fulla av tillit till varandra.