August
Thursday 5 March 2009 photo 1/1
|
Jag tittade med ögon stora som tomater upp.
Där uppe, högt bland molnen (jag är faktiskt inte SÅ kort) stod världens underbaraste kille.
Men lyckan som jag så länge drömt om, äsch, åt skogen med den.
Ut ur skolan kom Ashley, eller mer känd som "snöret upp i röven Barbie".
Innan jag ens hann blinka, var hon uppe hos honom, på hans motorcykel.
Han gav mig en snabb blick, innan de susade iväg.
Dagbok: 5/3 kl. 15.42
ALDRIG i mitt lilla liv kunde jag tro att man kunde svämma över som jag gjorde.
ÄR det möjligt att gråta som jag gör?
Det sägs ju att man har 80% vatten i kroppen.
Jag är ganska säker på att jag fått ur mig minst 65% .
Den ända solstrålen under min dag var när jag fick en liten SGAGS*-stund med Aaron. Han och hans kompisar gick förbi skolan hem. Och ja, GUD VAD HAN VAR HET! Jag och C hade lyckligtvis hamnat precis på andra sidan gatan, när de fick syn på oss. Aaron sprang över och grep tag i mig medan han snurrade runt mig så mycket som man kunde i en ända stor kram innan han äntligen släppte ner mig.
Inte för att det var så mycket till kram, jag var fullt upptagen som det var med att försöka rädda mig från den pinsama tros-upplevelsen för att ens märka något.
-" Hallå där!" han skakade om mitt hår.
-"Ehm.. Hej Aaron." C och jag fortsatte gå.
Han är faktiskt en ganska trevlig prick den killen. Men, det märkte ju jag inte. Som den ledsna dumpade tjejen jag var.
HAHAHA! Kan man få ha så här kul?
Det slutade med att vi hade sällskap en bra bit hem innan vi äntligen blev slagna i baken och sa hejdå. Ja, tyvärr så menar jag det. Bokstavligen.
Resten av vägen hem från skolan pratade jag och C vad som skulle hända under helgen.
- "Jag ska ut i skogen och leta efter bär" sa C , alias: SkogsUllven.
- "Men, hallå! Jag stirrade äcklat på henne. " Det är mars,C, jag tror nog att du kan följa med mig hem och trösta mig under min livs-viktiga gråtelligråt stund (jag var i behov av det. Trots att Aaron gjort slut på mycket av mina bekymmer den senaste tiden), Bären kommer ju knappast flyga iväg."
- "Äsch", svarade C ironiskt. "Du vet ju ingenting!"
Och som den älskade kompisen hon hade, gjorde jag vad alla normala skulle ha gjort i den stunden.
Hoppas hon inte är för sur för att jag knuffade ner henne i diket.
* Sgags = SuperGalenAsGarvsStund.
Där uppe, högt bland molnen (jag är faktiskt inte SÅ kort) stod världens underbaraste kille.
Men lyckan som jag så länge drömt om, äsch, åt skogen med den.
Ut ur skolan kom Ashley, eller mer känd som "snöret upp i röven Barbie".
Innan jag ens hann blinka, var hon uppe hos honom, på hans motorcykel.
Han gav mig en snabb blick, innan de susade iväg.
Dagbok: 5/3 kl. 15.42
ALDRIG i mitt lilla liv kunde jag tro att man kunde svämma över som jag gjorde.
ÄR det möjligt att gråta som jag gör?
Det sägs ju att man har 80% vatten i kroppen.
Jag är ganska säker på att jag fått ur mig minst 65% .
Den ända solstrålen under min dag var när jag fick en liten SGAGS*-stund med Aaron. Han och hans kompisar gick förbi skolan hem. Och ja, GUD VAD HAN VAR HET! Jag och C hade lyckligtvis hamnat precis på andra sidan gatan, när de fick syn på oss. Aaron sprang över och grep tag i mig medan han snurrade runt mig så mycket som man kunde i en ända stor kram innan han äntligen släppte ner mig.
Inte för att det var så mycket till kram, jag var fullt upptagen som det var med att försöka rädda mig från den pinsama tros-upplevelsen för att ens märka något.
-" Hallå där!" han skakade om mitt hår.
-"Ehm.. Hej Aaron." C och jag fortsatte gå.
Han är faktiskt en ganska trevlig prick den killen. Men, det märkte ju jag inte. Som den ledsna dumpade tjejen jag var.
HAHAHA! Kan man få ha så här kul?
Det slutade med att vi hade sällskap en bra bit hem innan vi äntligen blev slagna i baken och sa hejdå. Ja, tyvärr så menar jag det. Bokstavligen.
Resten av vägen hem från skolan pratade jag och C vad som skulle hända under helgen.
- "Jag ska ut i skogen och leta efter bär" sa C , alias: SkogsUllven.
- "Men, hallå! Jag stirrade äcklat på henne. " Det är mars,C, jag tror nog att du kan följa med mig hem och trösta mig under min livs-viktiga gråtelligråt stund (jag var i behov av det. Trots att Aaron gjort slut på mycket av mina bekymmer den senaste tiden), Bären kommer ju knappast flyga iväg."
- "Äsch", svarade C ironiskt. "Du vet ju ingenting!"
Och som den älskade kompisen hon hade, gjorde jag vad alla normala skulle ha gjort i den stunden.
Hoppas hon inte är för sur för att jag knuffade ner henne i diket.
* Sgags = SuperGalenAsGarvsStund.
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/xrazzledazzlex/339573586/
Visa toppen
Show footer