February
Monday 21 July 2008 photo 1/3
|
Ida va vi ute o körde me älsk!
När vi hämtade henne så skulle ja rida henne från hagen och hem =)
Igentligen får ja inte de för hon e bara ett och ett halvt år, men pappa sa att ja kunde göra de, de e ju bara typ 500-700 meter hem elr nått ;)
Allt gick jättebra hela vägen hem och hon var jätteduktig!
Tills....
Vi skulle precis svänga in på våran gata/gård, när hon såg en hink som
de var planterat me massa blommor i. Hon började äta och skulle dra loss
lite blommor då hinken råkade vält o hon blev rädd.. (hoppelihopp) O
där låg ja på backen och kunde inte röra mej.... Pappa hjälpte mej upp
och ja hade skrapat upp båda armarna, slåt i svanskotan så hela ryggen
värker, kunde knappt sita ner i början, men huvdsaken var ju att ja kunde
gå sen. Vermona var jätteduktig för hon stack inte elr nått, hon stannade
precis brevid mej och när vi kom in i stallet la hon sitt huvud över min axel,
o trösta mej. De va inte hennes felm, så ja e inte de minsta arg på henne.
Hon blev rädd, ja var helt oförberedd och har inte ridit på ett halvår
sen ja ramlade av förra gången.. Inget var ju me mening, hon stannade
kvar efter och "sa" förlåt sen och ja älskar henne oavsett va som händer!
<33333
När vi hämtade henne så skulle ja rida henne från hagen och hem =)
Igentligen får ja inte de för hon e bara ett och ett halvt år, men pappa sa att ja kunde göra de, de e ju bara typ 500-700 meter hem elr nått ;)
Allt gick jättebra hela vägen hem och hon var jätteduktig!
Tills....
Vi skulle precis svänga in på våran gata/gård, när hon såg en hink som
de var planterat me massa blommor i. Hon började äta och skulle dra loss
lite blommor då hinken råkade vält o hon blev rädd.. (hoppelihopp) O
där låg ja på backen och kunde inte röra mej.... Pappa hjälpte mej upp
och ja hade skrapat upp båda armarna, slåt i svanskotan så hela ryggen
värker, kunde knappt sita ner i början, men huvdsaken var ju att ja kunde
gå sen. Vermona var jätteduktig för hon stack inte elr nått, hon stannade
precis brevid mej och när vi kom in i stallet la hon sitt huvud över min axel,
o trösta mej. De va inte hennes felm, så ja e inte de minsta arg på henne.
Hon blev rädd, ja var helt oförberedd och har inte ridit på ett halvår
sen ja ramlade av förra gången.. Inget var ju me mening, hon stannade
kvar efter och "sa" förlåt sen och ja älskar henne oavsett va som händer!
<33333
Visa toppen
Show footer