February
Monday 11 May 2009 photo 2/2
|
fuck..
vaknade 05.19 av att mamma sa att Molly börjat föla.
Aldrig någonsin har jag nog kommit upp så fort ur sängen.
Två minuter senare stog jag ute i hagen tsm med pappa.
Pappa skulle gå och fixa hos dom andra djuren så jag stog i hagen själv ihop med Molly och kollade på när hon fölade. Hon reste sig, la sig ner, upp igen osv. efter ett tag kom framhovarna fram och halv huvudet, då sprang jag och hämtade pappa, som jag hade lovat, eftersom vi vet att Mollys föl har en förmåga att fasna så vi måste hjälpa till o dra, och jag orkar inte de helt själv. Iaf, sprang tillbax och fortsätte hjälpa henne och sen kom pappa.
Vi började dra och jag kom på att jag glömt kameran inne, sprang in och hämtade den och när jag kom ut såg jag att fölungen kommit ut...
Redan från långt håll såg jag fölungen längst ner i hagen, och jag hatar den kännslan jag fick, men jag visste att något inte stämde. Pappa höl på att ruska i den och jag sprang fram och insåg va som stod på. Ja slängde ifrån mig kameran i hagen och började hjälpa pappa.
Fölungen andades inte.
Vi ruska, skaka, vände. allt. När vi vände på henne (blev ett sto) hörde vi hur de kluckade innuti, hon hade fått vatten i lungorna.
Jag höll undan tungan så att de skulle lättare komma in luft medans pappa pumpade på lungorna som man lärt sig, sån där HLR sak.
När vi hållt på ett tag, kom mamma ut.
Hon såg mig helt förstörd och sa bara - gick de åt helvete ?
Pappa nickade bara och försökte lite till. Två elr tre ggr hörde man hur den chippade efter luft, då började ännu mer men inget gick.
20 minuter senare gav vi upp.
Hon var död.
Jag bara stog där, ropa och tänkte bara fan,fan,fan,fan,FAN!
Molly, stackar dig gumman. Efter allt kämpande så kom inte din bebis fram till dig, du låg och kollade på henne. Så ljus och fin hon va. Med lång vit bläs över ansiktet, vita ben och ljusbrun över ryggen och ansiktet. Och de blev ett sto, som alla hade hoppats på. men hon rörde sig inte.
Du gnäggade låg och försökte fast att du inte orkade resa dig upp och prata med henne. Man såg glansen och tårarna i dina ögon.
När pappa tog din bebis och förde bort henne, tog du i allt va du orkade och reste dig upp, följde efter så många steg du orkade och gnäggade lågt & länge. Jag älskar dig Molly, du är bäst och du gjorde så gott du kunde.
Som om att de inte räckte med att fölungen dog så kunde Molly inte senare få ut efterbörden. Jag var tvungen att åka till skolan och pappa ringde vetrinären. Han åkte till jobbet men som tur var har ju min storebror tagit studenten och var hemma när vetrinären kom. Har de gått mer än tre timmar innan efterbörden kommit börjar de bli farligt, och när de hade gått nästan 7 timmar, hade vetrinären fortfarande inte kommit och efterbörden var kvar. Tillslut kom vetrinären och de tog 1 och en halv timme innan dom fick ut den.
Vi var i stan på eftermiddan och köpte pencilin som hon ska få nu och ett pulver som blandas ut i fodret, tre påsar/dag som ska göras så de inte bli inframation på livmodern eftersom de tog såpass lång tid. Nu ska vi uppvackta och se så hon inte blir sämre bara så ska de bli bra, säger dom.
Om nått händer dig Molly, orkar jag snart inget mer. Allt går åt helvete och jag är så trött på de.
Jag älskar dig <3
vaknade 05.19 av att mamma sa att Molly börjat föla.
Aldrig någonsin har jag nog kommit upp så fort ur sängen.
Två minuter senare stog jag ute i hagen tsm med pappa.
Pappa skulle gå och fixa hos dom andra djuren så jag stog i hagen själv ihop med Molly och kollade på när hon fölade. Hon reste sig, la sig ner, upp igen osv. efter ett tag kom framhovarna fram och halv huvudet, då sprang jag och hämtade pappa, som jag hade lovat, eftersom vi vet att Mollys föl har en förmåga att fasna så vi måste hjälpa till o dra, och jag orkar inte de helt själv. Iaf, sprang tillbax och fortsätte hjälpa henne och sen kom pappa.
Vi började dra och jag kom på att jag glömt kameran inne, sprang in och hämtade den och när jag kom ut såg jag att fölungen kommit ut...
Redan från långt håll såg jag fölungen längst ner i hagen, och jag hatar den kännslan jag fick, men jag visste att något inte stämde. Pappa höl på att ruska i den och jag sprang fram och insåg va som stod på. Ja slängde ifrån mig kameran i hagen och började hjälpa pappa.
Fölungen andades inte.
Vi ruska, skaka, vände. allt. När vi vände på henne (blev ett sto) hörde vi hur de kluckade innuti, hon hade fått vatten i lungorna.
Jag höll undan tungan så att de skulle lättare komma in luft medans pappa pumpade på lungorna som man lärt sig, sån där HLR sak.
När vi hållt på ett tag, kom mamma ut.
Hon såg mig helt förstörd och sa bara - gick de åt helvete ?
Pappa nickade bara och försökte lite till. Två elr tre ggr hörde man hur den chippade efter luft, då började ännu mer men inget gick.
20 minuter senare gav vi upp.
Hon var död.
Jag bara stog där, ropa och tänkte bara fan,fan,fan,fan,FAN!
Molly, stackar dig gumman. Efter allt kämpande så kom inte din bebis fram till dig, du låg och kollade på henne. Så ljus och fin hon va. Med lång vit bläs över ansiktet, vita ben och ljusbrun över ryggen och ansiktet. Och de blev ett sto, som alla hade hoppats på. men hon rörde sig inte.
Du gnäggade låg och försökte fast att du inte orkade resa dig upp och prata med henne. Man såg glansen och tårarna i dina ögon.
När pappa tog din bebis och förde bort henne, tog du i allt va du orkade och reste dig upp, följde efter så många steg du orkade och gnäggade lågt & länge. Jag älskar dig Molly, du är bäst och du gjorde så gott du kunde.
Som om att de inte räckte med att fölungen dog så kunde Molly inte senare få ut efterbörden. Jag var tvungen att åka till skolan och pappa ringde vetrinären. Han åkte till jobbet men som tur var har ju min storebror tagit studenten och var hemma när vetrinären kom. Har de gått mer än tre timmar innan efterbörden kommit börjar de bli farligt, och när de hade gått nästan 7 timmar, hade vetrinären fortfarande inte kommit och efterbörden var kvar. Tillslut kom vetrinären och de tog 1 och en halv timme innan dom fick ut den.
Vi var i stan på eftermiddan och köpte pencilin som hon ska få nu och ett pulver som blandas ut i fodret, tre påsar/dag som ska göras så de inte bli inframation på livmodern eftersom de tog såpass lång tid. Nu ska vi uppvackta och se så hon inte blir sämre bara så ska de bli bra, säger dom.
Om nått händer dig Molly, orkar jag snart inget mer. Allt går åt helvete och jag är så trött på de.
Jag älskar dig <3
Comment the photo
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/xshutupx/366200929/
Visa toppen
Show footer