April
Thursday 6 August 2009 photo 1/1
|
3 år sedan min Farfar Karl dog. Usch vad tiden går snabbt.
Det är ett datum jag aldrig glömt. Jag saknar han som in i!
Men det händer förr eller senare att de man älskar försvinner.
Men, 3 år? Det är en tid.
R.I.P Karl Karlsson! Den 6:de augusti 2009 är det 3 år sen du lämnade oss, och vi saknar dig. Du var den första som jag kände väl som lämnade jordelivet. Och det var ledsamt. Jag kommer ihåg när vi alla stod på din och Farmors gård och väntade på dig. Du fick åka på gården en sista gång. Jag kan börja gråta för det fortfarande. Du mådde inte bra den sista tiden och detta var det bästa för dig. Det förstår jag men jag saknar min Farfar ändå!
Jag tycker inte om sjukhus just för det jag fick vara med om. Och när man fick höra sin farfar fråga en " vem är du?". Usch, det är vad man aldrig vill vara med om.
När man satt i sängen som sin Mor och bara grät och ens Far ringer hem. När man ser en tår rinna ner från ens Mors kind och man ser att hon kollar ledsamt åt en. Jag kommer aldrig glömma det. När man fick höra från sin Far: "Farfar dog i natt, nu är han borta." Var det hemskaste jag hört. På begravningen, när man såg alla fina blommor ligga där och alla som hade samlats för Farfar. Det var fint och se. Man blev ledsen när man tänkte på hur det måste kännas för min Far. Som ser sin egna Far ligga där, så fridfull.
" Ett hjärta har släckts, två händer ha domnat."
Det är ett datum jag aldrig glömt. Jag saknar han som in i!
Men det händer förr eller senare att de man älskar försvinner.
Men, 3 år? Det är en tid.
R.I.P Karl Karlsson! Den 6:de augusti 2009 är det 3 år sen du lämnade oss, och vi saknar dig. Du var den första som jag kände väl som lämnade jordelivet. Och det var ledsamt. Jag kommer ihåg när vi alla stod på din och Farmors gård och väntade på dig. Du fick åka på gården en sista gång. Jag kan börja gråta för det fortfarande. Du mådde inte bra den sista tiden och detta var det bästa för dig. Det förstår jag men jag saknar min Farfar ändå!
Jag tycker inte om sjukhus just för det jag fick vara med om. Och när man fick höra sin farfar fråga en " vem är du?". Usch, det är vad man aldrig vill vara med om.
När man satt i sängen som sin Mor och bara grät och ens Far ringer hem. När man ser en tår rinna ner från ens Mors kind och man ser att hon kollar ledsamt åt en. Jag kommer aldrig glömma det. När man fick höra från sin Far: "Farfar dog i natt, nu är han borta." Var det hemskaste jag hört. På begravningen, när man såg alla fina blommor ligga där och alla som hade samlats för Farfar. Det var fint och se. Man blev ledsen när man tänkte på hur det måste kännas för min Far. Som ser sin egna Far ligga där, så fridfull.
" Ett hjärta har släckts, två händer ha domnat."
Comment the photo
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/xsoundtrack/393858928/
Visa toppen
Show footer