November
Monday 12 April 2010 photo 2/2
|
Jag måste ta det ifrån början så att alla ni förstår
varför tårar rinner ner och mitt hjärta fylls av sår
har gått så många år, sen första gången jag blev sviken
men känslan den är kvar har haft sen jag var liten
har aldrig känt mig älskad eller värdefull
har varit rädd att skaffa vänner för jag är inget emot dom
jag har växt upp med ett hjärta utan bitar
har fått kämpa för leva, har fått kämpa för att finnas
i tidig ålder började jag skada mig själv
jag skärde upp min egna arm såg blodet rinna varje kväll
jag har stått ensam med ett mörker runt omkring
har hört hur tåget kommit näre tagit sats och skrikit till
men min feghet gör att jag finns kvar idag
och det jag lever för är inget för jag har ingeting kvar
är fast i fängelset i huset där jag bor
kan inte ta mig härifrån, vill bara bort från denna jord
jag pallar inte mer
orkar inte vara här
för att jag gör blir jämt så fel
kan ingen ta mig som jag är
varför händer allting mig
hela tiden
fan jag orkar inte leva när jag lever här i skiten
jag pallar inte mer
orkar inte vara här
för att jag gör blir jämt så fel
kan ingen ta mig som jag är
varför händer allting mig
hela tiden
fan jag orkar inte leva när jag lever här i skiten
alla jag har litat på och vågat ge min kärlek
dom har krossat mig totalt och aldrig riktigt pratat ärligt
har levt i lögner och gått på dom gång på gång
hur kan jag vara så dum och tro att ngn bryr sig om mig
var riktigt nere i en djup depression
men sen så hände ett mirakel som fick mig börja tro
det gav mig hopp om en framtid full med ljus
jag kände glädje inom mig som jag aldrig gjort förut
allting var bestämt vi skulle träffas du och jag
vi skulle bara va tillsammans för du fick mig att må bra
men så fick jag det där brevet och jag läste det idag
hur kan du göra så mot mig, jag trodde vi var vänner
du säger du vill se mig glad men kolla här
mitt liv på lycka jag byggt upp är det första du förstör
du har krossat mitt hjärta
nu är jag på ruta 1
finns ingen mening kvar allt leva
ingeting känns längre rätt
jag pallar inte mer
orkar inte vara här
för att jag gör blir jämt så fel
kan ingen ta mig som jag är
varför händer allting mig
hela tiden
fan jag orkar inte leva när jag lever här i skiten
jag pallar inte mer
orkar inte vara här
för att jag gör blir jämt så fel
kan ingen ta mig som jag är
varför händer allting mig
hela tiden
fan jag orkar inte leva när jag lever här i skiten
varför tårar rinner ner och mitt hjärta fylls av sår
har gått så många år, sen första gången jag blev sviken
men känslan den är kvar har haft sen jag var liten
har aldrig känt mig älskad eller värdefull
har varit rädd att skaffa vänner för jag är inget emot dom
jag har växt upp med ett hjärta utan bitar
har fått kämpa för leva, har fått kämpa för att finnas
i tidig ålder började jag skada mig själv
jag skärde upp min egna arm såg blodet rinna varje kväll
jag har stått ensam med ett mörker runt omkring
har hört hur tåget kommit näre tagit sats och skrikit till
men min feghet gör att jag finns kvar idag
och det jag lever för är inget för jag har ingeting kvar
är fast i fängelset i huset där jag bor
kan inte ta mig härifrån, vill bara bort från denna jord
jag pallar inte mer
orkar inte vara här
för att jag gör blir jämt så fel
kan ingen ta mig som jag är
varför händer allting mig
hela tiden
fan jag orkar inte leva när jag lever här i skiten
jag pallar inte mer
orkar inte vara här
för att jag gör blir jämt så fel
kan ingen ta mig som jag är
varför händer allting mig
hela tiden
fan jag orkar inte leva när jag lever här i skiten
alla jag har litat på och vågat ge min kärlek
dom har krossat mig totalt och aldrig riktigt pratat ärligt
har levt i lögner och gått på dom gång på gång
hur kan jag vara så dum och tro att ngn bryr sig om mig
var riktigt nere i en djup depression
men sen så hände ett mirakel som fick mig börja tro
det gav mig hopp om en framtid full med ljus
jag kände glädje inom mig som jag aldrig gjort förut
allting var bestämt vi skulle träffas du och jag
vi skulle bara va tillsammans för du fick mig att må bra
men så fick jag det där brevet och jag läste det idag
hur kan du göra så mot mig, jag trodde vi var vänner
du säger du vill se mig glad men kolla här
mitt liv på lycka jag byggt upp är det första du förstör
du har krossat mitt hjärta
nu är jag på ruta 1
finns ingen mening kvar allt leva
ingeting känns längre rätt
jag pallar inte mer
orkar inte vara här
för att jag gör blir jämt så fel
kan ingen ta mig som jag är
varför händer allting mig
hela tiden
fan jag orkar inte leva när jag lever här i skiten
jag pallar inte mer
orkar inte vara här
för att jag gör blir jämt så fel
kan ingen ta mig som jag är
varför händer allting mig
hela tiden
fan jag orkar inte leva när jag lever här i skiten
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/xxpsychoxx/452665103/
Visa toppen
Show footer