July
Saturday 1 May 2010 photo 4/5
|
4
Nästa dag vaknade jag sju. Frukosten var inte förrän klockan nio och jag kunde inte somna om, jag var alldeles för nervös för att somna om! Så jag tog en rosa frottéhandduk och tassade ner till badrummet. Jag hoppade in i duschen och tvätta och sköljde länge. Flera ggr om och om igen. Till slut hoppa jag ur och vira frottéhandduken om mig. När jag kom ut från badrummet satt Lovisa i soffan och höll på med sin mobil. Hon hade på sig ett grått linne, jeansleggings, diademet och inga strumpor.
- God morgon! Sa jag glatt till henne. Vad gör du?
- Skriver med min kompis, Moa. Hon har inte varit riktigt inne på det här med musik.. Svarar Lovisa utan att titta upp.
Jag gick upp igen och klädde på mig. Det ljusrosa linnet, jeansen och ett par ljus- och mörk rosarandiga strumpor. Jag titta mig i spegeln. Det guldblonda håret fluffa jag till lite, satte på mascara och voilà! Färdig att möta snygga killar! Jag bädda sängen och fixa lite, när jag var helt klar gick jag ner igen. Då hade Lovisa hämtat ett par svarta kortstrumpor och ställt sig vid hallen. Fortfarande hållandes mobilen.
- Oj! Sa jag när jag kom fram. Lägger du aldrig ifrån dig mobilen?
- Jo, men lägerledarna sa att täckningen försvinner imorn och jag ville hinna messa Moa först!
- Va? Sa jag. Försvinner täckningen imorn? Men det låter ju sjukt!
- Jag vet, men egentligen skulle här inte vara nån täckning alls, men lägerledarna har fixat så vi får första och sista dagen. Alltså idag och dagen innan vi åker hem. Kom nu, så går vi till frukosten!
Ojdå. Jag hade ju inte hunnit messa Tove! Fast på Lovisa lät det som om interneten kommer vara kvar. Då kunde jag ju mejla. Då var det löst.
Jag följde med Lovisa till huset närmast boningshusen, matsalen. När vi kom fram hade redan några satt sig ner vid borden och andra stod och kolla var dom skulle sitta. Jag och Lovisa var lite osäkra, men det fanns plats hos Molly och Alex, så vi gick dit. Dom titta på oss när vi satte oss, ungefär som om vi aldrig pratat dagen innan.
- Hej! Sa Lovisa. Är det ledigt här?
- Vad ser det ut som, pucko? Sa Alex lika syrligt som dagen innan.
- Alex! Sa Molly varnande. Ja, det är ledigt.
Jag och Lovisa utbytte en blick innan vi satte oss med våra brickor. Sedan satt vi tysta och åt. Jag och Lovisa åt långsamt och kollade nervöst på Molly och Alex. Alex kollade mordiskt tillbaka på mig och Lovisa. Molly satt och drack sin juice. Hon verkade vara helt koncentrerad på juicen. När alla ätit klart reste vi oss och lämna brickorna. Alex trängde sig framför Lovisa.
- Hördu! Sa Lovisa irriterat. Det finns faktiskt en kö!
- Åh, förlåt mig.. Sa Alex ironiskt. Jag trodde jag fick gå före..
- Nej! Ställ dig sist!
- Ehm, låt mig tänka.. Nej! Nöjd nu?
- Åh, du jag ska minsann..!
- Alex, Lovisa! Lägg av nu va! Alex, kom och ställ dig här. Lovisa, ställ dig bakom Alicia!
- Alice.. Rättade jag trött.
- Okej, Alice. Men sköt er nu va?
- Jaja.. Sa Alex surt.
- Jag kan sköta mig om hon sköter sig. Sa Lovisa med hat i rösten.
- Men är det det första vi gör på lägret?! Bråkar?! Sa jag, jag var så trött på att höra bråk!
Det bråkades hela tiden hemma tills mamma och pappa skildes. Men då kunde jag höra mamma gråta sig till sömns ibland på kvällarna.
Nu blev det äntligen tyst på Alex och Lovisa. Vi lämna brickorna och gick ut.
- Ska ni med och bada lite innan lektionen börjar? Frågade Molly.
- Okej! Sa jag och Lovisa i munnen på varandra. Vi ska bara hämta badkläder.
- Jag ska gå och kolla var vi ska vara.. Och lära känna några av dom andra. Sa Alex.
- Jag väntar nere på eran brygga. Den står bäst till. Ses!
Vi gick hem och jag bytte om till en plommonfärgad bikini och tog mitt militärgröna badlakan. När jag kom nerför trappan stod Lovisa där i en turkos baddräkt med nästan inget på ryggen och en rosa handduk. Vi gav varandra ett leende och ett "snyggt" "tack" och sen gick vi ner till bryggan. Mycket riktigt satt Molly där på kanten av bryggan med ryggen mot oss.
- Ska vi göra en dyktävling? Frågar hon utan att ha set oss komma.
Hon ställer sig upp och vänder sig mot oss. Hon har en väldit liten svartbikini med flammor. Bredvid henne låg ett mörklila badlakan.
- Eeh.. Visst.. Svara jag osäkert. Men jag varnar er.. Jag är bra!
Alla tre skrattade och Molly vände sig om och dök graciöst i vattnet. När hon kom upp till ytan log hon stort och triumferande.
- Vi får väl se! Sa hon till mig.
När hon simmat åt sidan dök jag i. Det gick bra tyckte jag, inte så mycket plask. Jag simma upp till ytan och mot stranden. När jag kom upp på bryggan igen så hann jag precis se när Lovisa dök. Hon kom så upprätt att hennes ben nästan ramla över. Det var en snygg dykning. Jag och Molly utbytte en förvånad blick. När Lovisa kom upp på bryggan la vi ut handdukarna och la oss ner alla tre på mage för att sola.
- Okej, Lovisa, du vann.. Sa Molly till Lovisa. Nu får du bestämma vad vi ska göra.
- Hmm, okej! Sa Lovisa glatt. Först ska ni ställa er på kanten och så får jag putta i er. Och sen.. Hon tystnade och stirra tomt framför sig.
- Och sen? Fråga jag otåligt.
- Kan ni bevara en hemlighet? Viska Lovisa till svar.
- Klart vi kan! Vem ska vi berätta för? Alex? Nej, du kan lite på oss! Svara Molly.
- Eh, jo.. Det är lite läskigt, men det är som om jag kan förutse vad som ska hända.
- Va?! Sa jag och Molly i mun på varann.
- Sssscccchhhh! Hyscha Lovisa. Asså, Ibland säger jag saker på skoj, t ex "I morgon blir jag säkert sjuk" Och så har det blivit så! Det är liksom inte meningen, det bara blir så!
Jag och Molly stirra misstroget på henne. Kunde man verkligen tro henne? När hon säger att hon förutspår saker, som värsta spåkvinnan? Hon kunde ju bevisa det.
- Okej.. Du kan ju bevisa det. Säg nåt som kommer hända under lägret. Sa jag nonchalant till Lovisa.
- Hmm.. Hon stirra tomt framför sig och tänkte efter. Det kommer.. Ni kommer.. Nu vet jag!
Men när hon sa det såg hon inte särskilt glad ut, snarare som att hon hoppas att det inte händer.
- Ehm.. Ni kommer hitta en kille.. Nej, en varsin kille.. Och ni blir kära och han berättar att han bor i samma stad som er.. Ni blir ihop.. Och sen är det lite suddigt, men nån av er kommer ligga en av dom. Ni är 15 båda två va?
- Ehh.. Sa jag. Jag fyller nu i juli.. Den andra.. När tror du det är deräknat att hända då?
- Jag får aldrig upp ett när, men under det här lägret.. Ni kommer förresten få dela hus med dom.
Jag sneglade försiktigt på Molly. Hon stirra på Lovisa som om Lovisa var en vägg. Hon såg faktiskt lite rädd ut.
- Jag hoppas det inte är jag. Sa hon till slut.
- God morgon! Sa jag glatt till henne. Vad gör du?
- Skriver med min kompis, Moa. Hon har inte varit riktigt inne på det här med musik.. Svarar Lovisa utan att titta upp.
Jag gick upp igen och klädde på mig. Det ljusrosa linnet, jeansen och ett par ljus- och mörk rosarandiga strumpor. Jag titta mig i spegeln. Det guldblonda håret fluffa jag till lite, satte på mascara och voilà! Färdig att möta snygga killar! Jag bädda sängen och fixa lite, när jag var helt klar gick jag ner igen. Då hade Lovisa hämtat ett par svarta kortstrumpor och ställt sig vid hallen. Fortfarande hållandes mobilen.
- Oj! Sa jag när jag kom fram. Lägger du aldrig ifrån dig mobilen?
- Jo, men lägerledarna sa att täckningen försvinner imorn och jag ville hinna messa Moa först!
- Va? Sa jag. Försvinner täckningen imorn? Men det låter ju sjukt!
- Jag vet, men egentligen skulle här inte vara nån täckning alls, men lägerledarna har fixat så vi får första och sista dagen. Alltså idag och dagen innan vi åker hem. Kom nu, så går vi till frukosten!
Ojdå. Jag hade ju inte hunnit messa Tove! Fast på Lovisa lät det som om interneten kommer vara kvar. Då kunde jag ju mejla. Då var det löst.
Jag följde med Lovisa till huset närmast boningshusen, matsalen. När vi kom fram hade redan några satt sig ner vid borden och andra stod och kolla var dom skulle sitta. Jag och Lovisa var lite osäkra, men det fanns plats hos Molly och Alex, så vi gick dit. Dom titta på oss när vi satte oss, ungefär som om vi aldrig pratat dagen innan.
- Hej! Sa Lovisa. Är det ledigt här?
- Vad ser det ut som, pucko? Sa Alex lika syrligt som dagen innan.
- Alex! Sa Molly varnande. Ja, det är ledigt.
Jag och Lovisa utbytte en blick innan vi satte oss med våra brickor. Sedan satt vi tysta och åt. Jag och Lovisa åt långsamt och kollade nervöst på Molly och Alex. Alex kollade mordiskt tillbaka på mig och Lovisa. Molly satt och drack sin juice. Hon verkade vara helt koncentrerad på juicen. När alla ätit klart reste vi oss och lämna brickorna. Alex trängde sig framför Lovisa.
- Hördu! Sa Lovisa irriterat. Det finns faktiskt en kö!
- Åh, förlåt mig.. Sa Alex ironiskt. Jag trodde jag fick gå före..
- Nej! Ställ dig sist!
- Ehm, låt mig tänka.. Nej! Nöjd nu?
- Åh, du jag ska minsann..!
- Alex, Lovisa! Lägg av nu va! Alex, kom och ställ dig här. Lovisa, ställ dig bakom Alicia!
- Alice.. Rättade jag trött.
- Okej, Alice. Men sköt er nu va?
- Jaja.. Sa Alex surt.
- Jag kan sköta mig om hon sköter sig. Sa Lovisa med hat i rösten.
- Men är det det första vi gör på lägret?! Bråkar?! Sa jag, jag var så trött på att höra bråk!
Det bråkades hela tiden hemma tills mamma och pappa skildes. Men då kunde jag höra mamma gråta sig till sömns ibland på kvällarna.
Nu blev det äntligen tyst på Alex och Lovisa. Vi lämna brickorna och gick ut.
- Ska ni med och bada lite innan lektionen börjar? Frågade Molly.
- Okej! Sa jag och Lovisa i munnen på varandra. Vi ska bara hämta badkläder.
- Jag ska gå och kolla var vi ska vara.. Och lära känna några av dom andra. Sa Alex.
- Jag väntar nere på eran brygga. Den står bäst till. Ses!
Vi gick hem och jag bytte om till en plommonfärgad bikini och tog mitt militärgröna badlakan. När jag kom nerför trappan stod Lovisa där i en turkos baddräkt med nästan inget på ryggen och en rosa handduk. Vi gav varandra ett leende och ett "snyggt" "tack" och sen gick vi ner till bryggan. Mycket riktigt satt Molly där på kanten av bryggan med ryggen mot oss.
- Ska vi göra en dyktävling? Frågar hon utan att ha set oss komma.
Hon ställer sig upp och vänder sig mot oss. Hon har en väldit liten svartbikini med flammor. Bredvid henne låg ett mörklila badlakan.
- Eeh.. Visst.. Svara jag osäkert. Men jag varnar er.. Jag är bra!
Alla tre skrattade och Molly vände sig om och dök graciöst i vattnet. När hon kom upp till ytan log hon stort och triumferande.
- Vi får väl se! Sa hon till mig.
När hon simmat åt sidan dök jag i. Det gick bra tyckte jag, inte så mycket plask. Jag simma upp till ytan och mot stranden. När jag kom upp på bryggan igen så hann jag precis se när Lovisa dök. Hon kom så upprätt att hennes ben nästan ramla över. Det var en snygg dykning. Jag och Molly utbytte en förvånad blick. När Lovisa kom upp på bryggan la vi ut handdukarna och la oss ner alla tre på mage för att sola.
- Okej, Lovisa, du vann.. Sa Molly till Lovisa. Nu får du bestämma vad vi ska göra.
- Hmm, okej! Sa Lovisa glatt. Först ska ni ställa er på kanten och så får jag putta i er. Och sen.. Hon tystnade och stirra tomt framför sig.
- Och sen? Fråga jag otåligt.
- Kan ni bevara en hemlighet? Viska Lovisa till svar.
- Klart vi kan! Vem ska vi berätta för? Alex? Nej, du kan lite på oss! Svara Molly.
- Eh, jo.. Det är lite läskigt, men det är som om jag kan förutse vad som ska hända.
- Va?! Sa jag och Molly i mun på varann.
- Sssscccchhhh! Hyscha Lovisa. Asså, Ibland säger jag saker på skoj, t ex "I morgon blir jag säkert sjuk" Och så har det blivit så! Det är liksom inte meningen, det bara blir så!
Jag och Molly stirra misstroget på henne. Kunde man verkligen tro henne? När hon säger att hon förutspår saker, som värsta spåkvinnan? Hon kunde ju bevisa det.
- Okej.. Du kan ju bevisa det. Säg nåt som kommer hända under lägret. Sa jag nonchalant till Lovisa.
- Hmm.. Hon stirra tomt framför sig och tänkte efter. Det kommer.. Ni kommer.. Nu vet jag!
Men när hon sa det såg hon inte särskilt glad ut, snarare som att hon hoppas att det inte händer.
- Ehm.. Ni kommer hitta en kille.. Nej, en varsin kille.. Och ni blir kära och han berättar att han bor i samma stad som er.. Ni blir ihop.. Och sen är det lite suddigt, men nån av er kommer ligga en av dom. Ni är 15 båda två va?
- Ehh.. Sa jag. Jag fyller nu i juli.. Den andra.. När tror du det är deräknat att hända då?
- Jag får aldrig upp ett när, men under det här lägret.. Ni kommer förresten få dela hus med dom.
Jag sneglade försiktigt på Molly. Hon stirra på Lovisa som om Lovisa var en vägg. Hon såg faktiskt lite rädd ut.
- Jag hoppas det inte är jag. Sa hon till slut.
Visa toppen
Show footer