Wednesday 18 March 2009 photo 3/4
|
Blunda, Miranda, var inte rädd.
Jag är din räddande prins.
Jag ska försvara dig, här vid din bädd.
Mot allt ont, och allt mörkt du kan tänka dig finns.
Blunda, Miranda, blunda min vän.
Det finns inga monster där under din säng.
Vad sa du? Javisst kan jag titta igen.
Vad det nu ska ha för poäng.
Vad är det du pratar om? Vadå för demon?
Det där vara bara grannens mobiltelefon.
Blunda, Miranda, sov är du snäll.
Jag vakar här hos dig ikväll.
Ligg stilla, Miranda, ligg stilla en stund.
Vadå? Nej för fan ingen annan är här.
Snälla, försök slappna av en sekund.
Vi är ensamma här, ja jag svär.
Sluta att gråta, men vad gråter du för?
Jag lovar att dörren och fönstret är låst.
Nej, ingen väntar på dig utanför.
Du hör bara stadsljud och blåst.
Vart går du nu? Varför ska du till din toalett?
Jaha, men då blir det din fjärde tablett.
Okej, men lämna dörren på glänt är du snäll.
Jag törs inte lämna dig ensam ikväll.
Öppna, Miranda, öppna för satan!
Jag krossar din dörr, ifall det är vad du vill!
Jag skiter väl i om det hörs ut på gatan!
Vafan har du tagit dig till...?!
Du blöder ifrån ansiktet, och från din arm.
Lysrören skriker, allt händer så fort.
Huden är kritvit men brinnande varm.
Miranda, vad är det du gjort...?!
Håll käften! Jag ska inte, jag kan inte gå!
Visst älskar jag dig, varför frågar du så?
Nu ser jag hur tårar och blod börjar blandas.
Andas, Miranda! Andas! Andas...!
Nu blundar, Miranda, nu sover min vän.
Långt från demoner och fasor.
Kanske, ja kan hända, att hon vaknar igen.
Men bredvid står prinsen i trasor.
Med en bortsprungen häst och en avbruten lans.
Miranda, va kan jag ge dig för tröst?
Jag vet inte var jag ska hugga nånstans.
När demonerna bor i ditt bröst...
Jag är din räddande prins.
Jag ska försvara dig, här vid din bädd.
Mot allt ont, och allt mörkt du kan tänka dig finns.
Blunda, Miranda, blunda min vän.
Det finns inga monster där under din säng.
Vad sa du? Javisst kan jag titta igen.
Vad det nu ska ha för poäng.
Vad är det du pratar om? Vadå för demon?
Det där vara bara grannens mobiltelefon.
Blunda, Miranda, sov är du snäll.
Jag vakar här hos dig ikväll.
Ligg stilla, Miranda, ligg stilla en stund.
Vadå? Nej för fan ingen annan är här.
Snälla, försök slappna av en sekund.
Vi är ensamma här, ja jag svär.
Sluta att gråta, men vad gråter du för?
Jag lovar att dörren och fönstret är låst.
Nej, ingen väntar på dig utanför.
Du hör bara stadsljud och blåst.
Vart går du nu? Varför ska du till din toalett?
Jaha, men då blir det din fjärde tablett.
Okej, men lämna dörren på glänt är du snäll.
Jag törs inte lämna dig ensam ikväll.
Öppna, Miranda, öppna för satan!
Jag krossar din dörr, ifall det är vad du vill!
Jag skiter väl i om det hörs ut på gatan!
Vafan har du tagit dig till...?!
Du blöder ifrån ansiktet, och från din arm.
Lysrören skriker, allt händer så fort.
Huden är kritvit men brinnande varm.
Miranda, vad är det du gjort...?!
Håll käften! Jag ska inte, jag kan inte gå!
Visst älskar jag dig, varför frågar du så?
Nu ser jag hur tårar och blod börjar blandas.
Andas, Miranda! Andas! Andas...!
Nu blundar, Miranda, nu sover min vän.
Långt från demoner och fasor.
Kanske, ja kan hända, att hon vaknar igen.
Men bredvid står prinsen i trasor.
Med en bortsprungen häst och en avbruten lans.
Miranda, va kan jag ge dig för tröst?
Jag vet inte var jag ska hugga nånstans.
När demonerna bor i ditt bröst...
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/xaner0/344749215/