December
Sunday 28 December 2008 photo 1/1
|
Jag är så jävla gratis.
(bilden är för att det är den enda på denna datan)
Fan. Jag vet ingenting. Jag vet inte vad jag vill längre. Jag vill förlåta, jag är egentligen inte en sån som typ, aldrig glömmer. men jag kan inte, det går inte, jag kan inte förlåta dom.
Jag satt och snackade med en, häromdan, nämner inga namn. och hon sa att det fanns en anledning till vrf Ajda ar favoriten, hon fjäskar? (hon är kompis med min pappa) fattar ni eller? min pappa, är orolig för mig för att jag har blivit en ensamvarg. och den oroligeten visar han genom att, försöka kolla mig? försöka bestämma saker åt mig? vafan. jag fattar inte. visst, ingen är felfri, i synnerhet inte jag. men, så hemsk kan jag väl ändå inte vara?
Jag vill bort härifrån. Den som skulle ta över som min fosterfamilj, har jag bestämt mig att inte flytta till, tror jag. Jag skulle inte klara av att bo hos nån som är såpass bra kompis med min farsa. Fast jag vet inte, det kanske skulle vara bra? jag är fucking fjorton år, ska inte livet leka vid det här laget? vem fan bestämde att jag skulle behöva fatta sådanna beslut nu?..
jag yrar bara, jag vet. men jag måste skriva av mig nånstans, släppa ut det. Jag klarar inte av att vara som jag vill vara, jag vill inte vara den gnälliga typen, jag har ju ändå vart en människa som försökt klara mina problem själv, eller? det är iaf den personen jag vill vara. även om jag inte alltid lyckas. Framför allt vill jag inte lägga mina problem på er, så förlåt mig om jag gör det just nu. jag är lessen. Jag vet inte ens vad jag snackar om längre.. mina händer skriver av sig själva. så om det typ makes no sence.. så. vet ni vrf.
Jag pallar inte trycket mer. jag vet, jag är ett stort jävla emo som bara klagar. Jag vet allt sånt. Men vafan? vrf kan inte tiden gå fort. jag vill flytta hemifrån, bo själv. komma hem, och känna lugnet. istället för att komma hem och vara överspänd, rädd för att misslyckas, rädd för att andas fel? Jag vet, ni tror säkert att jag överdriver, men jag har faktist hört meningen, "Kan du andas tystare, jag kan inte jobba.." som följs av .. " Ava, om du inte slutar störa får du inte åka till stallet imon" .. Fattar ni eller? Min flyktzon, är deras favoritstraff. Sedan föreslår dom inte bara, utan dom rent av tvingar mig att gå o snacka med nån, typ psykolog. Hade jag velat prata med nån, hade jag väl gått dit själv? dom fattar inte mitt problem, jag klarar inte av att prata om mina problem. Jag tycker det är så jävla pinsamt att öga mot öga, berätta hur jävla misslyckad man är, bakom det där falska leendet och den sprudlande glada energin.
Jag vill kunna vara sådär jämt, så som man är efter att ha fått glada nyheter, eller bara är med sina kompisar. Då man bara inte kan sluta le. Älska känslan, <3
Nu har jag typ skrivit en jävla bok och jag förstår om inte en enda jävel orkar läsa. Jag älskar er ändå. Vi kan ju konstatera att författare ska jag inte bli.
fattar igentligen inte ens vrf jag laddar upp detta, men nu gör jag det ändå följt av fjortisfrasen #1 : xoxo ;*
Comment the photo
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/xduracellkanin/311909526/
Visa toppen
Show footer